Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Engelbrekt Engelbrektson. Sorgespel - Femte handlingen - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fä med ro vid gillesborden sitta,
äta mandel, socker, ris och kryddor,
dricka must och vin, ,84) då fråga de
litet efter huru bonden svettas;
Men om de en tryckning skulle få
af den stora tyngd, som bonden drar,
se, då ropa de uppå förtryck,
locka denne till att rusta sig,
på det de må litet högre bli,
när de stå på bondens lik och ropa:
lefve friheten och fosterlandet!
Ynglingen.
Törs ni tala så, om våra höga,
och dertill om Klerkerna? —
Gubben.
Oh, ja!
Tror du väl att Kalmare förbundet
hade blifvit af, om Margaretha
icke smickrat våra stolte Klerker?
Son! I Wadstena hon kyste handen
uppå alla munkar, alla nunnor.tJ8)
Hon behöfde sedan vinka blott,
för att locka hela klosterskaran
på sin sida. — Son! i många år jag rest
såsom herresven i flera länder,
och jag märkte hvilka skatter Herren
oss förunnat, men jag lärde äfven
känna våra fel och deras följder.
Ynglingen.
Far! jag vill ej längre blifva här.
Bort till Engelbrekt jag vill mig smyga
när min vakt är ändad. —
Gubben.
Gör det, gosse!
ja, jag följer dig. — Ännu en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
