Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Engelbrekt Engelbrektson. Sorgespel - Femte handlingen - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
vill jag tala med vår Engelbrekt.
Sedan skall jag bedja för vårt land
och förbida dödens milda hand.
(Bullret och skotte? tilltaga alltmer: man ser knlorna flyga förbi).
Striden växer, -t- Bullret ökas jemt.
Ynglingen.
Kulorna, som viggar kring oss flyga!
Likt två bundna fångar stå vi här
overksamma, när som mest det gäller!
Aldrig kan jag tåla detta tvång;
nej! til) Engelbrekt jag styr min gång.
Gubben.
Så jag darrar. Ack! min gamla arm
kan ej göra något mer för Sverge.
Men mitt hjerta slår så friskt. — Hör! led mig
till ett ställe, der jag obehindrad
kan få göra bön.
Ynglingen.
Ifrån min vakt
törs jag icke gå. Här vid vårt bålverk
kan ni vara obemärkt och säker.
(för honom £t sidan).
gubrøn.
Vänd mitt anlet åt Sanct Niclas kyrka.
Ynglingen (▼ander honom).
Hon är just midt för er.
Gumm-
Tack, mitt barn!
(Hopknäpper hän {ferna i bedjande ställning).
Ynglingen (går fram).
Bönen ju den gamles vapen är;
den får seger, som det föra lär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
