Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Engelbrekt Engelbrektson. Sorgespel - Sjette handlingen - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
477
Germund.
Ja, ulfven
sofver ocksä, sen han tjutit har
hela natten, medan storm och yrsnö
rasat öfver berg och dalar. —
J. Pederson.
Sä han ännu spritter uti sömnen!
Germund.
Det är elakt tecken.
J. Pederson.
Men i går,
då han ville taga lifvet af sig,,45)
var det grufligt. Ja, han var så stark.
Flera gånger slet han sig ju lös,
fast vi voro fyra styfva karlar,
för att hålla honom.
Germund.
Men se nu
är han vek och kraftlös, som en qvinna. —
Ja! liksom en mor i födselstunden,
blir det onda samvetet ju plågat;
ty förrän det ro och lindring får,
tvänne barn det måste föda fram:
bön och ånger heta dessa två;
upp till Himlen för sin mor de gå,
och dess smärta flyr, och matt och stilla
väutar den förlöste på sin helsa.
(M. Bengtson ännu sofvande reser sig opp, slår omkring sig med
händerna, sjunker sedan åter ned på soffan).
J, Pederson.
Germund, se! Jag tror han yrar åter. *
Germund.
Nej, det är blott oro under sömnen;
redan lägger han sig ned igen. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
