Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Engelbrekt Engelbrektson. Sorgespel - Sjette handlingen - 1 - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
§7«
Rysligt sällskap! — Som hans sinne är,
sä är sömnen. Jag har aldrig älskat
Göksholms Herrar, fast i deras landsflykt
jag ej ville öfvergifva dem.
Lik en straffets engel jag dem följde,
för att hindra dem från nya brott,
och att verka fred med Engelbrekt.
Men förgäfves var mitt goda syfte!
Nu jag endast frälsa vill de arma,
som i röfvarns händer ännu äro.
Snart jag lemnar detta röfvarnäste.
Mina strafford gagna ingenting. —
När i läga herreborgen står,
och mordbrännarn bort med hånskratt går,
kan den gamle väktaren i tornet
endast varna med det hesa hornet.
J. Pederson.
Tyst; der kommer nägon. — Akta dig!
Germund.
Låt dem komma! Jag för ingen rädes;
den som fruktar Gud, och redligt tjenar
sina Herrar uppå denna jorden,
han behöfver ej att sockra orden,
(det dagas allt mer).
2.
De förre, A. PECCATEL.
Peccatel.
Huru mår Herr Magnus?
Germund.
Ganska bra.
Peccatel.
Hvad? han sofver ännu? — Det är lyckligt,
att han lugnt och oafbrutet hvilar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
