Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Engelbrekt Engelbrektson. Sorgespel - Sjette handlingen - 2 - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
281
efter mera blod. Jag dricka vill
sjelf mitt eget blod. Ty, se, med tårar
kan jag ej, och får ej läska mig. —
3.
De förre, BENGT STENSON, BISKOP KNUT.
Biskop Knut.
Ännu fortfar sjukdomen? —
Germund (bittert).
Ja visst,
om ej Ers Högvördighet den botar.
Bengt Stenson.
Hans förtviflans skratt mig väckte opp. —
Magnus! är ditt sinne lika dystert?
Mår du ännu lika illa?
Magnus Bengtson.
Nej!
blott i bröstet känner jag en tryckning,
och ibland en hetta öfver hjessan,
liksom låg jag uti ormaetter.
Men du kan alls icke hjelpa mig.
Nej, — du har ju inga tårar, fader,
för att släcka branden i mitt bröst? —
Nej! — hugsvalelse för mig ej finns. —
Några vet jag, hvilkas ögon kunna
gjuta tårar, dessa vill jag se.
Jag vill se de faderlösa barnen; —
jag vill se den arma, stackars enkan. —
Eller huru? — Hafven J ej alla,
nar jag greps utaf förtviflan, sagt mig
att jag hade Engelbrekt ej mördat,
att ban blifvit räddad af de sina,
förrn jag honom hann? — Att blott hans maka
och hans barn jag hade låtit fängsla? —
Säg! Hvar äro de? —* I fängelset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
