Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Engelbrekt Engelbrektson. Sorgespel - Sjette handlingen - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
5.
BENGT STENSON, BISKOP KNUT, MAGNUS BENGTSON.
Magnus Bengtson (har hittills gått af och
an, med armarna i kors, fördjupad i
tankar och utan att gifva akt på de
andras samtal. Han stadnar hastigt
och ropar:)
Lefver han då, som ni sagt mig? —
Har en feberyra mig förvillat?
Frun och barnen äro likväl här? —
Säg, när komma de?
Bengt Stenson.
De komma snart.
Men försök att hejda dig, min son!
Låt ej någon se din sinnesoro;
ty den gifver seger åt vår ovän.
Magnus Bengtson (häftigt).
Seger åt vår ovän? — Nej, min far!
Aldrig skall han segra; jag det svurit.
Aldrig, aldrig Engelbrekt skall segra. —
Jag skall binda tungan, jag skall kufva
dessa svallningar uti min blod.
Du skall se, att jag har samma mod
som tillförne. —
Biskop Knut.
Ja, var lugn, min son!
Aflat har du för din lifstid fått.
Magnus Bengtson.
Aflat? — Ha! det är en härlig tröst;
gif mig det. — Det lindrar nog min plåga.
(på knä).
Lägg ett aflatsbref på detta bröst! —
Två med kyrkans vigvatten min hjessa!
Svedan domnar då. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
