Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Engelbrekt Engelbrektson. Sorgespel - Sjette handlingen - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
Germund.
Jord och himmel! störten er tillhopa!
Krossen äfven mig oskyldige!
Qväfven dessa hämdeljud, som ropa;
ty de qvälja mer än djeflars ve!
Magnus Bengtson.
Se! hon gråter, denna lilla flicka.
Och du Germund! du har också tårar? —
O! så ljufligt, att på detta ställe
se en tår! —
Bengt Stenson.
Minns hvad du lofvat mig.
Magnus Bengtson.
Ja! — Jag är ju lika hård som du,
fader! — Jag ej ger vår ovän seger. —
Frun.
Blygs ni då, att inför verlden röja
någon mensklig känsla? — Ack! förgäfves
tänker man förmildra ulfvens sinne.
Grymme fader! känslolöse son!
Jag begär af er det sista slaget:
sägen mig, hvar gömmen J hans lik?
Ligger det då ännu obegrafvet
uppå holmen? Eller hafven J
nedgömt hjelten i er röfvarkula?
Svaren! — Sägen mig, hvar är hans lik ?
Jag har fåfängt frågat edra vakter.
Ingen svarat mig ett enda ord.
Stumma voro de, som grafvens gäster.
Bengt Stenson.
De förstå att lyda; ej att glamma.
Frun.
Svaren mig; hvar är min Engelbrekt?
Är han död? — och är han i ert våld? —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
