Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Engelbrekt Engelbrektson. Sorgespel - Sjette handlingen - 6 - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
Bengt Stenson (till j. Pederson).
Fort! lät dem ur borgen beledsagas,
fram till Örebro.
J. Pederson.
Frigifvas äfven
alla hennes tjenare?
Bengt Stenson.
Ja, alla.
(J. Pederson går).
7.
BENGT STENSON, MAGNUS BENGTSON, GERMUND.
Germund.
Det var ändå väl att samvetet
en gång vaknade hos Riddar Bengt.
Bengt Stenson.
Gläds ej, Germund! hvad du kallar samvet,
är ett spöke, som kan skrämma barn,
icke männer. — Jag dem frigaf sjelf,
att ej bondehären, om den kommer,
måtte skrytande få ropa ut:
»Se, vi bönder, frälst Bengt Stensons fångar.»
Sten på sten de kanske här ej lemna;
men de skola dock min bragd ej hämna.
Germund (utom sig).
Bragd? — Nej, illbragd menar Riddar Bengt.
Blott den sanne hjelten bragder gör;
röfvarn ej dess namn missbruka bör.
Bengt Stenson.
Skarpt du talar.
Germund.
Skarpare ändå
blir den mask, som gnaga skall ert hjerta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
