Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Engelbrekt Engelbrektson. Sorgespel - Sjette handlingen - 8 - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
Bengt Stenson.
Kallare ändå jag blir en gång,
när som dina svarta munkar sjunga
själamässan öfver mig. — Ha ha! —
(med lugnare roat).
Tvisten med Herr Engelbrekt är afgjord;
om min oskuld tviflar han ej mera.
Hela Rådet har jag på min sida,
fritt må bondeskaran mot mig strida.
(går till fensterdorrarna och slår upp dem. Larm och buller utom
skådeplatsen).
9.
De förre, JON PEDERSON.
J. PEDERSON (inrusande).
Riddare! det blir för sent att fly,
om ni dröjer. ’ Bondehären rasar.
En utaf dem hufvudstupa sprang
öfver skansen. Peccatel han märkte,
som kom dit, att ägga edra svenner;
strax han honom genomborrade,
och de andre flydde inom borgen.
Bengt Stenson (kalit).
Rädde veklingar! (går bort efter lampan*.
j. pederson.
Den främre borgen
står i ljusan låga. Striden tilltar.
(pekar åt fensterdörrarne).
Se! hur edra svenner för dem vika.
Germund (strängt).
Sviken blifver den, som qelf plär svika.
(Igenom de öppna fensterdörrarna ser man på afstånd brinnande
hus och framom dem på muren stå svenner och bönder i full
strid).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
