Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Engelbrekt Engelbrektson. Sorgespel - Sjette handlingen - 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300
19.
Munken, den blinda Gubben, ledd af Ynglingen, Allmoge.
Gubben.
Äro vi i kyrkan nu, mitt barn?
Ynglingen.
Ja!
Gubben.
Så korsa dig som en rättrogen.
(De korsa sig. Borgare och Bönder, qvinnor och barn intaga
sidorna af kyrkan).
Munken (ger tecken med handen).
Stilla! stilla vänner! — Intet buller!
Låten hjelten sofva uti ro.
Frid och samdrägt, enighet och tro
äro änglar små, med skona vingar.
Utan buller, utan stoj och larm,
hvar af dem sig ikring jorden svingar;
blicken vänd mot Himlen, ljus och varm.
händerna i kors uppå sin barm.
Gubben.
Oh! det var en redlig man jag hörde.
Led mig fram till honom. —
Ynglingen (leder honom fram till Munken).
Här han står.
GUBBEN (till Munken).
Fader! tro ej, att jag blinde man
stör den helga tystnaden hos er. —
Se! vi båda vandrade från Stockholm,
för att råka Engelbrekt — och nu
träffa vi hans lik! — (med tårar). Hör! fromme fader!
blott en önskan återstår mig än,
på min ålderdom: låt mig beröra
kistan, som vår hjelte hvilar i;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>