Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gymnastikens allmänna grunder - 1. Menniskoorganismens lagar - 3. De tre grundformerna - 4. Fenomenernas oändlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
445
deri framstår; men de olika förhållanden, som dessa
grundformer häfva till hvarandra, utgöra fenomenernas olikhet
sinsemellan. Vare detta sagdt engång för alla, på det ingen
måtte tro, att härmed åsyftas en sönderdelning af dessa tre
grundformer, enär fråga är om organismens idé; ty vi skilja
dem endast åt, såsom former, hörande till ett och samma
grundbegrepp.
4. Fenomenernas oändlighet.
I årtusenden har man antagit förenämde tre
grundformer, och i årtusenden torde menniskotanken förgäfves sträfva,
att få en mera enkel och fullständig framställning af
organismen, om än de förklaringar, vi här framlagt, äro felaktiga.
Forntidens vise gjorde sig ett dylikt begrepp om
mennisko-varelsens trefald, såsom själ, ande och kropp3).
Men huru kunna så i oändlighet åtskilda, fenomener
framstå genom berörda trenne grundformer? Svaret hafva vi
redan i det föregående. Lifvet (det oändliga), såsom
emanation af Gudomen, kan icke begränsas i verksamhet. Det är,
liksom Den, på engång t allt och öfverallt. I sin högsta fri»
het är det förnuft: förmäldt med materien, Gudomligheten
inkarnerad, måste lifvet, såsom lifskraft, verka på alla punkter,
annars skulle det sjelft vara materia och således organismen
totalt eller partielt upphöra. Vidare härom i det åttonde stycket.
Materien, till sin idé motsatt Lifvets idé, se det andra
stycket måste stå i beständig konflikt med detta, och således
äfven med sig sjelf i hvarje del, hvarje punkt af organismen; ty
det är endast genom Lifvet, som materien undfår en form, hvilket
redan är anmärkt. Om vi kalla detta förhållande polaritet,
magnetism o. s. v. torde vara lika nära med naturens idé;
nog af, att genom detsamma måste organismen, betraktad som
ett enda Helt, alltid förändra sig till sig sjelf och, endast
3) Detta öfverensstämmer äfven med de gamle nordboera foreställning
härom; ty med ande menades själen, förenad med kroppen, och derföre hette dö
att andas; äfvensom man i vissa landskaper ånnn säger: tjålas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
