Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gymnastikens allmänna grunder - 1. Menniskoorganismens lagar - 11. Födelsen - 12. Lefnad och död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
458
ännu hos fostret och dess mekaniska vehiklar försättas
småningom i verksamhet; sä måste det tillgå, om en varelse skall
fullkomnas till menniska. Den måste då mogna långsamast
af alla varelser; likasom eken, det starkaste af träd, vexer
långsamt emot de svagare.
12. Lefnad och död.
Lefnaden, existensen såsom fortsatt, kan kallas den yttre
formens oupphörliga oscillation emellan den manliga och
qvinliga principen; men menniskoåldrarne motsvara de tre
organismens grundformer. Barndomen är obestämd både till ande
och form. Den är elementernas undulation. Vågen har ännu
icke stannat; den visar ännu icke om den skall luta mera
åt ena eller åt andra hållet. I ungdomen tycks den kemiska
agenten verksamast; deraf denna beständiga oro och storm
af passioner. I mannaåldren röjes en betydligare jemvigt
mellan det kemiska och mekaniska; således framträder det
dynamiska mera fritt; deraf den tilltagsenhet, den verksamhet
och det mod, som utmärker mannen. I ålderdomen visar sig
synnerligast den mekaniska agenten. Värme, matsmältning,
verksamhet aftaga; minne, mod och glädje försvinna; och en
hög ålderdom går, som man säger, öfver till barndom. Samma
undulationer framstå i organismens systemer. Vi hafva förut,
i det nionde stycket, omtalat dessa grundformers likstämmighet
i de öfriga organismens företeelser, och vi ämna, att ännu
tydligare handlägga detta i det trettonde och fjortonde stycket.
Men ännu återstår att orda om födelsens motsvarighet: döden.
Liksom tillblifvande är den högsta samtidiga potensering
af alla tre grundformerna i menniskoorganismen, 6e det elfte
stycket, så kan man säga att dödsrnomentet är en motsats
dertill och dessa tre grundformers jemlika nedstämning i ett och
samma moment. Man måste antingen förutsätta, att
menniskan förnimmer huru och när hon dör, eller också att den
dynamiska grundformen är lika nedstämd med de öfriga två.
Allt sjelfmedvetande tyckes försvinna i dödsmomeotet. Så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
