Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gymnastikens allmänna grunder - 1. Menniskoorganismens lagar - 12. Lefnad och död - 13. De tre grundformernas likstämmighet i organismens yttre företeelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
460
utveckla det vigtiga ämnet om existensens fortfarande efter
döden, hörer icke hit; likväl fordrar sambandet med det
föregående, att nSgra ord yttras derom. Såvida man icke
antager, att anden, efter detta jordlif afläggande all kroppslighet,
absorberas i Allifvet, gudomlighetens högsta idé; så torde den
satsen kunna gälla, att såsom den materiela begränsningen
här i liden bestämde individens varande, så måste äfven
lif-vet i en mera förädlad omslutning kunna tänkas individuell
fortgående; ty annars blefve individen genom döden detsamma
som Gud, d v. s. oändlig, sig sjelf bestämmande.
Menniskoanden, fortlefvande i en mera utvidgad sfer, känner deremot
icke den begränsning, som vidlåder kroppsligheten har nere i *
tiden och rummet. Måhända båda dessa begrepp
öfverensstämma med vår heliga skrift: i förra fallet heter det, att
den döde får se Gud ansigte mot ansigte; i senare fallet gäller
begreppet om de dödas uppståndelse, eller som apostelen
säger: en ny ande och en ny kropp förvänta vi genom
Herrans kraft.
13. De tre grundformernas likstämmighet i organismens
yttre företeelser.
Vi hafva i det föregående sökt visa de tre
grundformernas motsvarigheter i den yttre naturen och i
mennisko-organismens allmänna lagar; vi kasta nu ögat på de i
densamma serskilta företeelser, hvilka väl stå under dessa lagar,
men ändock hafva individualitetens begränsning.
Betraktad såsom ett enda helt, har menniskoorganismen
sin yttre och inre likstämmighet för hvarje grundform, d. v. s.
alla de fenomener, som medelst yttre ting kunna mekaniskt
beverkas i menniskoorganismen, hafva uti densamma sin gifna
grund, liksom hvad af yttre ting kan kemiskt beverkas i vår
organism, har i densamma sin motsvarighet, allt med vilkor
af graduerad förändring efter organismens helso eller
sjukdomstillstånd. Samma förhållande röjes i det dynamiska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
