Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gymnastikens allmänna grunder - 3. Militära gymnastikens grunder - 1. Vapenföring i allmänhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
507
Gymnastiken syfta till att göra ofredliga slagsküt&par. —
Duellisten förtjenar alltid samma förakt i våra tider, som
forntidens tänkare hyste för Athleterne. Spanjorens tjurfäktning,
Engelsmannens boxning och Nordbons icke längesedan
försvunna sed, att spänna bälte, kunna icke hänföras till en sann
militär-Gymnastik; de äro förlustelser och hämduppträden, lika
grymma i sitt syfte, som ovärdiga en mera bildad tidsålder.
En vildsvinsjagt i Södern, en björnjagt i Norden äro af helt
annan natur. Der står menniskans mod och rådighet i en
ständig pröfning, icke blott mot vildjuret, utan äfven i anseende
till lokala och materiella svårigheter.
Vapen begagnas, antingen i allmän eller i enskild strid.
Den ena öfvergår vanligtvis till den andra, och således
är nödvändigt, att enhvar kan använda vapnet till sin
fördel, både vid det ena och andra tillället.
Vid ett handvapens förande, måste ställningen alltid vara
sådan, att det skyddar kroppen; och vapnet sjelft måste vara
sådant, till sin form, att kroppen, genom sin egen kraft,
obehindradt kan föra det, både till angrepp och försvar.
De hufvudsakligaste handvapnen äro trenne: 4:o Värja.
$:o Sabel (Hugg- och Stickvärja) 3:o Gevär med Bajonett
eller Gevär och Bajonett särskildt *).
Som dessa tre vapen hufvudsakligast verka inom den
gräns, som den vapenförandes muskelkraft har, så måste
lagarna, hvarefter dessa vapen föras, vara i allmänhet desamma,
så för det ena vapnet, som för det andra, det vill säga: att
2) Anmärkning: Lånt (Pik), Hillebard och snärj-spjut kallas väl handvapen;
men de äro ett mellanting af eld- och hand-gevär, ty de agera utom den
ma-•kelsfer, eom den stridandea kropp har, hvarföre de äfven fordra längre öfning,
hvilken redan från barndomen förvärfvaa hos de nationer, der dessa vapen äro
inhemska. Äfvenledes fordra de ett annat sätt att rida och en annan eqnipering
än hos oss är öfligt; och ehnrn de äro gagneliga i en stor armée, hvars
numerär icke lider vid att uppsätta särskildta Regementen för sarskildta vapen,
torde de likväl med vår ringa Militar-styrka, och den korta tid, som hos oss
är till vapenöfningar bestämd, kunna, för närvarande, nmbäras, tills, vår Nation
fått en mera sjelfständig fysisk utbildning. Om man förbiser det granna, och
söker blott det noggranna i handterandet af detta vapen för ryttaren, torde det
vara mindre behöfligt för enskildt strid, och pikens nytta hnfvudsakligen kunna
påräknas mot anfall i massa.
/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
