- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Tredje bandet /
507

(1866) [MARC] Author: Pehr Henrik Ling With: Bernhard von Beskow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gymnastikens allmänna grunder - 3. Militära gymnastikens grunder - 5. Om betäckning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

507

5. Om betäckning.

Med betäckning förstås det skydd, som vapnet gifver
fäktaren, si väl i angrepp som i försvar. Uti angreppet
vinnes betäckning endast di rörelserna utföras i räta linien,
såsom den kortaste vägen till fienden. — Alla fäktskolor yrka
betäckning, den de söka vinna genom vinkelstötar och genom
antagande af flera anfallspunkter. — De afvika siledes från
den enhetslag, som utgör grunden till hvarje sann och rätt
genomtänkt vapenlära, hvars användande utvecklar sig än
mera uti tid och rum såsom vilkor för alla rörelseformers
beräkning. Genom vinkelangrepp, då nemligen vapnet bringas
i annan rigtning, än den arm, som förer detsamma; upplöses
kraften i tvänne direktioner, nemligen vapnets och armens.
På detta sätt förloras icke allenast betäckning, utan äfven
kraft och hastighet. — — — Vidare yttrar sig betäckningen
genom den större bredd, som klingans försvarsdel har mot
anfallsdelen. Således måste den anfallande, som icke innehar
räta linien, blifva allt mer och mer satt ur densamma, ju
närmare, han kommer till anfallstaflan. — Då nu härtill
lägges den vinkel, som bandleden bildar emot armen, så måste
den, som begagnar nämde vinkel, tillika med klingans högsta
bredd och fästets sköld, gifva så få anfallspunkter på sin kropp,
att den, vid minsta rörelse i diagonalen, är skyddad under
parad, och i stöt (emot anfallet) äga ännu större skydd
medelst den räta linien. — Huru detta är möjligt förstå vi lätt,
då man blott antar, att tvenne stridande, för att alltid vara
nära till hands med sina vapen och för att ständigt hafva
känning af det läge, fienden gifver sin klinga, både vid anfall
och försvar, beröra hvarandras vapen, och alltid söka kortaste
vägen mellan sig och motståndaren, under angreppet, d. v. s.
söka medelpunkten af anfallstaflan genom räta linien9 såsom
under anfallet utgörande den enda sanna betäckningen.

Med anfallstaflan förstå vi den delen af fiendens kropp,
som lättast kan angripas, och således, framför andra kroppens
delar, måste försvaras. —. Ju mindre anfallstafla, ju mindre
punkter behöfva då försvaras.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:03:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lphsamlarb/3/0513.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free