Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gymnastikens allmänna grunder - 3. Militära gymnastikens grunder - 5. Om betäckning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
508
Men dessa punkter böra icke beräknas efter den
utsträckning, som i ett enda plan faller på fiendens kropp, utan
äfven efter de afståndspunkter, som äro i anseende ull
fiendens anfallsdelar. Det är således icke nog, att kroppen så
vändes till fienden, att han mot honom visar den möjligast
minsta yta, utan denna yta måste äfven utgöras af de
punkter, som ligga närmast till utgångspunkten för alla vapnets
rörelser. — Då nu vapnet föres endast inom den rätta
an-fallstaflans område, så kan fienden, i sitt angrepp, endast söka
att åtkomma de punkter, som ligga utom detsamma. —
Utgångspunkten, för alla försvars- och anfallsrörelser, är i midten
af axelleden till den arm som förer vapnet; och som denna
punkt så ganska föga kan höjas eller sänkas, så miste alla
rörelser blifva begränsade, inom de punkter, som ligga kring
och i samma plan med denna dej, d. v. s. anfallstaflan för
stick vapnet sträcka sig ifrån framdelen af öfre refbenet till
4el nedre. — Som halsen ligger längre ifrån denna linie, kan
den icke med samma fördel angripas, ty den, som angriper
den bestämda anfallstaflan, vinner då, genom olikheten mellan
planen i hals och bröst, ungefär 6 tum i närmande till
fiendens kropp, eller ungefär så mycket, som nyckelbenets längd. —
Att angripa ansigtet är åter lika felaktigt, oaktadt det
tyckes vara närmare än halsen. Vid den höjning, som då
måste göras, med hand och spets; blifver rörelsen vågformig,
emedan den alltid har samma utgångspunkt, som vid den rätta
liniesträckningen.
Samma förhållande är äfven vid värjspetsens sänkning
emot underlifvet eller benen. — Betäckningen bör således ses
under en triangels form, hvars bas alltid faller på fiendens
an-fallstafla, och svarar mot dess utsträckning; den motstående
vinkeln är båda klingornas skärningspunkt. —. Den ena af
de omfattande sidorna, i nämde triangel, utgöres af armen
tillsammans med den del af vapnet, som ligger emellan
handen och klingornas skärningspunkt, den andra af dessa sidor
utgöres af den del af fiendens vapen, som, ifrån denna
skärningspunkt, tänkes utdragen träffa min anfallstafla. Om
fiendens angrepp afböjas, eller han icke iakttager koncentrioitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
