Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gymnastikens allmänna grunder - 3. Militära gymnastikens grunder - 5. Om betäckning - 6. Om enhet i grunderna för vapenföring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
509
i :sin rörelse; faller den imaginära baslinien utom min kropp.
— Jag är således i samma mon skyddad, som jag. förstorar
denna bas, dock så, att jag sjelf alltid inskränker mig inom
gränsen af min muskelsfer och ej viker ur linien. Att
klin-gans bredd samt handledens vinkel ökar betäckningen är förut
redan anmärkt. —
Tvenne fäktande hafva således hvar sin triangel att afse,
och söka således enhvar att få sin bas svarande mot sin
egen anfallstaflas utsträckning, men att derunder få basen i
sin fiendes anfallstafla så förminskad, som möjligt. — För att
vara skyddad måste således alltid den vinkel, som bildas af
den imaginära baslinien och fiendens klingas spets, falla utom
anfallstaflan, det vill säga, att basen måste motsvara anfalls^
taflans utsträckning i alla planer.
6. Om Enhet i Grunderna för Vapenföring.
Likasom, i den pedagogiska gymnastiken, en fullkomlig
enhet (harmoni) måste finnas, eller sökas, mellan alla kroppens
delar, så måste äfven, i militär-gymnastiken, en sann harmoni
vara icke allenast mellan dessa, utan äfven mellan dem och
vapnet samt motståndaren. Häraf uppstår: a) likstämmighet
mellan vapnets delar; b) likstämmighet mellan kroppens delar;
c) likstämmighet mellan kroppen och vapnet. —
Vapnet är ett enda helt, men består, enligt hvad förut
blifvit anfördt, i anseende till fiendens anfallstafla, af tvenne
hufvuddelar: anfallsdelen och försvarsdelen. Den förra går
vanligen från halfva klingan till spetsen, den sednare från
midten af klingan till fästets knapp. Dessa båda stå dock i
fullkomlig likstämmighet till hvarandra i rörelsen, pä det sätt
att vapnets anfallsdel alltid rigtas i rät linie mot fienden, det
vill säga, kortaste vägen emellan de båda stridande, men
försvarsdelen föres till anfallstaflans yta, d. v. s. i tvärlinien
(diagonalen) till anfallslinien (räta linien) mot fienden. — I
anfallet föres vapnet således, räknadt ifrån utgångspunkten, i
axelleden af den arm, som förer detsamma, i rät linie till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
