Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gymnastikens allmänna grunder - 5. Ästetiska gymnastikens grunder - 3. Konstnärens sjelfständighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
557
kan B]e\f återverka; så är endast den konstnär, som kan, vid
fullt utvecklad kraft, sjelf verka på sin tid. Och om
forhållandet vore annorlunda, huru skulle väl bildningens
framgång vara möjlig. Allt hade ju måst stanna på första
punkten? — Men om det nu är den sanna konstnärens
kännemärke, att ban äger kraft att verka på sin tid; så måste
sjelfständighet vara hans rätt och hans pligt.
Den Ästetiska gymnastiken måste enligt den definition,
vi gifvit derpå, hufvudsakligast inverka på talaren,
skådespelaren, och den bildande konstnärens modell; den blir således
ett utvecklingsmedel för plastisk poesi, bildhuggeri, måleri samt
musik, i mon som denna är införlifvad med den första.
Liksom tal och sång, måste hvarje gest hafva en bestämd rythm;
och i likhet med dessa tidsafmätningar, har den bildande
artisten sina vissa momenter, i hvilka han tänker sig den figurs
handling, som han vill framställa. På detta sätt sammanträffa
alla dessa sköna konster till lika uttryck äfven af tid och rum.
Quantitatift betraktade äro gestikulationernas mängd mest
inskränkta för bildhuggaren; något mera mångfalldiga för talaren;
för målaren äro de ännu flera; men skådespelaren och sångaren
hafva de största sferer deruti. Qualitatift hafva de äfven
mycket olika omfång. Bildhuggaren måste på det allranog^
grannaste beräkna de attituder, han väljer. Talaren måste
äfven hejda sig ifrån allt svärmande och personligt förfördelande.
Målaren kan gifva hvarje slags uttryck åt sina figurer, blott
taflan bibehålles i sin enhet. Vilda bataljstycken och den
religiösa eremit-lefnaden höra lika mycket till hans område. Dock
har skådespelaren den vidsträcktaste sfer, likasom han äfven,
i sin aktion, upptager alla gestens momenter och kan handla
mera efter sin individualitet och sin tids fordring, helst tidens
smak vanligen bestämmer valet af skådespel.
Då här icke är fråga, om deklamation, få vi blott erinra,
att talaren och skådespelaren hafva enahanda lag att lyda, i det
fallet, att talets eller sångens rythm måste noga sammanträffa
med gesten, och att i samma mon, som dessa båda tilltaga i
styrka, blifver äfven gestens sfer förhöjd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
