Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skrifvelser, tal, aforismer och andra efterlemnade papper om Gymnastik - Tal om Bajonett-Fäktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
762
tidigt röra kropp och vapen, hvardera i olika rigtningar, nero).
4) i räta linien, medelst tillbakadragandet af hela kroppen
och vapnets tyngd, och 2) t diagonalen, medelst den parad,
han skall göra mot fiendens efterstöt. f) Att utfall endast
ar användbart, när fienden stär på fullt afstånd från soldaten.
I tät meiée, eller då en fiende med sabel rusar på honom, och i
strid emot mera än en fiende, samt på en utför sluttande mark
är utfall alldeles oanvändbart; således i de flesta fall icke af
nöden, alt kosta lärotid derpå. Man säger att »hvarje bonde
gör utfall, när han rusar mot fienden»; men man besinnar
icke att detta utfall vanligen sker så, att han sjelf ränner
fiendens spets i sig, om denne i detsamma antingen af list
eller i tanke att sjelf anfalla, med sträckt arm rigtar sitt vapen
mot honom. För den som mycket fäktat med florett på slätt
golf i lätt beklädnad m. m. torde utfall med bajonett synas
mindre svårt — må de derföre använda det; men här är
frågan blott om möjligheten, att lära soldaten inom mycket
kort tid göra utfall, så att han kan begagna det på öppna
fältet, utan att göra sig sjelf skada på oländig mark, oaktadt
han bär en tung packning, en tung hufvudbonad och ett
kraft-ansträngande vapen, såsom nu är fallet. Om utfall vore
nödvändigt kunde rörelsen till-anfall-gevär icke hafva någon
verkan, icke någon förnuftig mening.
7:o. Häremot invänder man att karlens stöt icke kan
intränga i fiendens kropp, nämligen utan utfall: men man
betänker icke, att det just är sista steget i marschen med
(ilUanfall-gevär, som är inträngningsmomentet, och att karlen
med ett enda steg framåt (halfpassad) samt öfverböjdt knä
närmar sig lika mycket till fienden som vid ett utfall. — Om
första momentet är rätt taget, göres ett steg fortare än ett
utfall; ty kraften delas i förra fallet i tvenne rigtningar (se
§ 6 mom. d) — Gör soldaten två steg (helpassad), då är han
redan mycket närmare, än som behöfves. Denna rörelse har
soldaten redan i rekrytskolan lärt, genom säkerhet i marschen.
Skillnaden dervid är blott: a) att kroppen icke gör full front
till fienden, utan i det närmaste bibehåller gardställningen, b)
att icke alltid den venstra foten röres först, utan alltid den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
