Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skrifvelser, tal, aforismer och andra efterlemnade papper om Gymnastik - Aforismer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
785
men bevisa ej ensamt att man bör med sabel sträcka armen,
lyfta handen till ögonens höjd eller mer, sänka spetsen,
fram-lata öfverlifvet, såsom de skickligaste utländska rapierfaktare.
Detta fordrar att närmare undersökas–
44. Hvarje rätt utfördt och hastigt hugg är lika farligt;
ty primens större kraft nedåt uppväges af den större vådan att
förhugga sig (för långt) nedåt, om fienden skickligt undviker
och framrusar. Likaså är hvaije rigtig afböjning lika god för
den, som förmår att rätt utföra den; hög-terz mot prim afser
ju blott att, med undgående af denna, i nästa ögonblick så
mycket fortare kunna betala med liggande qvart. Ty sker
primen fullkomligt lodrätt så behöfves knappt paraden, om
kroppen kastas tillräckligt hastigt ur linien genom
hög-ter-zen. — Men för våra rekryters korta öfningstid passa blott de
enklaste elementära rörelserna; icke så de lodräta huggen
uppåt, o. a. konstigare hugg, afböjuingar, finter.
45. Concentrationen beror af ställningens rigtighet, till
samling och besparing af krafter d. ä. till bevarande af rörelsens
rätta form enligt dess naturlag. Derför bör rörelsernas omfång
inskränkas. Det är sannt att stora rörelser kunna förvilla och
skrämma en ovan motståndare; men en skicldig fiende
begagnar sig deraf till sin angripares undergång. Det är således
både onödigt och skadligt att vilja stegra den medfödda
benägenheten hos en tung soldat, att göra vidlyftiga rörelser, eller hos
en svag stackare, som ej förmår att inskränka sina obestämda
rörelser.
46. Den enklare gymnastikens gränsor äro af tvenne
slag, antingen 1) ofrivilliga gränsor, bestämda af ledens eller
yttre krafters motstånd, 2) frivilliga gränsor, efter kroppens
behof bestämda af de enklaste mathematiska begrepp såsom
räta linier, lodräta eller vågräta, de enklaste kroklinier, räta
och halfräta vinklar o. s. v., eller af mått efter kroppens egna
delar, såsom manshöjd axel-höjd, höft-höjd, fotlängd, hands-
Lmg. Hl. 50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
