Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig efter södra landet, ty vinden var, såsom jag
tyckte, nordvest, och man skulle derföre naturligt«
vis vara mer blottställd för bränningarna på södra
cidan än pä den norra. Jag rodde derföre vid
*i-dan af itor-Ön} dock icke så nära landet, af
fruktan för stenar. Det värsta var, när jag skulle
öfver från Stor-Öns sydöstra udde till mynningén af
Afvaviken. Det är här vid pass 3 fjerdingsväg
öf-ver, inan man kommer i grannskap af land, och
man är raidt pä öppna bredden af sjön, som p&
detta ställe visst gör öfver en mil. Vågorna
komma både från Storbod-fjärden och från den
egentliga Storafvan samt korsa sig. Här gällde
framför allt att vara uppmärksam, hålla balancen, söka
undvika somliga vågor och klyfva andra med åran.
Han berättar, att ekorren ibland kastar ett stycke
bark i vattnet och seglar på den öfver sjön.
Ungefär dessolik tycktes mig min färd vara, när jag
jemnförde mig och mitt fartyg med vågorna.
Likväl slog vattnet mindre in bär än vid
Felma-myn-netj ocb, när jag hunnit Öfver detta svalg, så var
all fara förbi, ty jag var i skydd af höga berg på
norra sidan, och vinden var mycket på norr. Jag
rodde derföre i land bakom en udde och öppnade
i godan ro min matsäck, att tugga något på en och
annao kall-sup, som vågorna kastat mig i synen
under färden från Stor-Ön; brännvin hade jag icke.
Sedan fortsatte jag färden utan någon svårighet. I
det egentliga Afvaviks-mynnet var ingen fara: det
var tvänne andra personer förbehållet att drunkna
der, hvilket hände ett af de följande åren. En af
mina förfäder, pastor i Arjeplog och Arvidsjaur,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
