Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var han en utstött, en förkastad, en hemlös gyckelmakare,
nej en kung bland männer, en boren kung.
Han och de andra unga männen sammansvuro sig
mot henne. Hon skulle få tänka på, hur illa hon gjorde,
då hon skänkt bort sig med sitt vackra ansikte och sin
stora rikedom till en gammal man. Och de läto henne
sitta tio danser.
Hon var sjudande vred.
Den elfte dansen kom en man, den ringaste bland
de ringe, en stackare, som ingen annan ville dansa med,
och bjöd upp henne.
»Brödet är slut, palten får komma på bordet,» sade hon.
En pantlek lekte de. Ljuslockiga flickor stucko sina
hufvuden samman och dömde henne att kyssa den hon
tyckte mest om. Och med smilande mun väntade de på
att få se den stolta skönheten kyssa gamle Dahlberg.
Men hon reste sig, ståtlig i sin vrede, och sade:
»Får jag inte lika så gärna ge en örfil åt den jag
tycker minst om?»
Ögonblicket därpå brände Göstas kind under hennes
fasta hand. Han blef blossande röd, men han besinnade
sig, grep hennes hand, höll den fast en sekund och
hviskade:
»Möt mig om en halftimme i röda förmaket i nedre
våningen!»
Hans blå ögon strålade ned på henne och omslöto
henne med magiska bojor. Hon kände, att hon måste lyda.
Därnere mötte hon honom med stolthet och onda ord.
»Hvad angår det Gösta Berling, hvem jag gifter
mig med?»
Han hade ej ännu milda ord på tungan, ej heller
syntes det honom rådligt att genast tala om Ferdinand.
»Det syntes mig ej vara för strängt straff, att du fick
sitta tio danser. Men du vill ha lof att ostraffadt bryta
eder och löften. Om en bättre man än jag tagit
straffdomen i sin hand, kunde han ha gjort den hårdare.»
»Hvad har jag då gjort dig och er alla, att jag ej
får vara i fred? Det är för pengarnas skull, ni förföljer
mig. I Löfven skall jag kasta dem, så må hvem som vill
fiska upp dem.»
Hon satte händerna för ögonen och grät af harm.
Då rördes poetens hjärta. Han blygdes öfver sin
stränghet. Han talade i smekande tonfall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
