Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ack, barn, barn, förlåt mig! Förlåt den fattige Gösta
Berling! Ingen bryr sig om, hvad en sådan stackare
säger eller gör, det vet du ju. Ingen gråter öfver hans
vrede, lika gärna kunde man gråta öfver en myggas bett.
Vansinne var det, men jag ville hindra, att vår skönaste
och rikaste flicka skulle gifta sig med den gamle. Och
nu har jag bara bedröfvat dig.»
Han satte sig på soffan bredvid henne. Sakta lade
han sin arm om hennes lif för att med smekande ömhet
stödja och upprätta.
Hon vek ej undan. Hon tryckte sig intill honom,
slog sina armar om hans hals och grät med sitt sköna
hufvud lutadt mot hans axel.
Ack poet, starkast och svagast ibland människor, icke
var det om din hals dessa hvita armar skulle hvila.
»Om jag vetat detta,» hviskade hon, »aldrig hade jag
då tagit den gamle. Jag har sett på dig i afton, ingen
är som du.»
Men mellan bleka läppar frampressade Gösta:
»Ferdinand.»
Hon tystade honom med en kyss.
»Han är ingenting, ingen är något mer än du. Dig
skall jag bli trogen.»
»Jag är Gösta Berling,» sade han dystert, »med mig
kan du ej gifta dig.»
»Du är den jag älskar, den förnämligaste af män är
du. Ingenting behöfver du göra, ingenting vara. Du är
född konung.»
Då sjöd poetens blod. Hon var skön och ljuf i sin
kärlek. Han slöt henne i sin famn.
»Om du vill bli min, kan du ej stanna i prestgården.
Låt mig köra dig ända till Ekeby, denna natt, där skall
jag veta att försvara dig, tills vi kunna fira bröllop.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
