Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Karlstad. Det fanns ingen på närmare håll. Men hon
befallde förgäfves. Hon kunde hvarken mod böner eller
hotelser förmå en tjänare att fara. Hon låg på knä för
kusken, men han vägrade. Hon låg i kramp och hysteri
af sorg öfver sin dotter — hon är vild så väl i
sorg som i glädje, grefvinnan Märta.
Ebba Dohna låg i lunginflammation, och hennes lif
var i fara, men ingen läkare kunde hemtas.
Då for informatorn till Karlstad. Att göra den färden
i det väglaget var att leka med lifvet, men han gjorde
den. Den gick öfver buktande is och halsbrytande svall,
stundom måste han hugga trappsteg åt hästen i isen,
stundom draga upp honom ur vägens djupa ler. Det sades,
att doktorn nekade att följa honom, men att han med
pistolen i hand tvang honom att resa med.
Då han kom igen, var grefvinnan färdig att kasta sig
för hans fötter. ’Tag allt,’ sade hon. ’Säg hvad ni
önskar, hvari ni begär, min dotter, mitt gods, mina penningar!’
’Er dotter,’ svarade informatorn.»
Anna Stjärnhök tystnar helt plötsligt.
»Nå än sedan, än sedan då?» frågar grefvinnan
Elisabet.
»Det kan vara nog nu,» svarar Anna, ty hon är en af
de stackars människor, som lefva under tviflets ångest och
fruktan. Hon har gjort det nu en hel vecka. Hon vet
ej hvad hon vill. Det, som ena stunden synes henne rätt,
har den andra blifvit orätt. Nu önskar hon, att hon
aldrig börjat denna historia.
»Jag börjar tro, att du vill drifva gäck med mig, Anna,
förstår du ej, att jag måste höra slutet på denna historia.»
»Det är ju ej mycket kvar att berätta. — Stridens
stund var kommen för den unga Ebba Dohna. Kärlek
reste sig mot kårlek, jord mot himmel.
Grefvinnan Märta berättade henne om den underbara
färd, som den unge mannen gjort för hennes skull, och
hon sade henne, att hon till lön därför skänkt honom
hennes hand.
Den unga fröken Ebba var då så långt kommen på
bättringsvägen, att hon låg påklädd på en soffa. Hon var
matt och blek och ännu tystare än hon brukade.
Då hon hörde dessa ord, lyfte hon sina förobrående,
klagande, bruna ögon mot modern och sade till henne:
»Mamma, har du gifvit bort mig till en afsatt prest,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
