Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Åh nej, har är väl död nu. Det är så länge sedan
allt detta.»
Det är något inom Anna Stjärnhök, som börjar bäfva
vid det hon gör. Hon börjar tänka, att hon aldrig skall
säga grefvinnan, hvem mannen är, som hon talar om, att
hon skall låta henne tro, att han är död.
»På den tiden var han ännu ung,» så börjar hon ånyo
sin berättelse. »Glädjen öfver att lefva tändes på nytt
hos honom. De vackra ordens gåfva var hans, och det
eldiga, lätt hänförande hjärtat.
Det kom en kväll, då han talade med Ebba Dohna
om kärlek. Hon svarade ej, hon sade honom endast, hvad
hennes farmor berättat henne i vinterkvällen och beskref
för honom sina drömmars land. Sedan tog hon ett löfte
af honom. Hon låt honom svära, att han skulle bli en
Guds ords förkunnare, en af dem, som skulle bereda
Herrens väg, så att hans ankomst måtte påskyndas.
Hvad skulle han göra? Han var en afsatt prest, och
ingen väg var för honom så stängd som den hon ville, att
han skulle beträda. Men han vågade ej säga henne
sanningen. Han hade ej hjärta att bedröfva detta hulda barn,
som han älskade. Han lofvade allt, hvad hon ville.
Sedan behöfdes ej flere ord mellan dem. Det var
klart, att hon en gång skulle bli hans hustru. Det var
ingen kärlek med kyssar och smekningar. Han vågade
knappt komma henne nära. Hon var ömtålig som en
skör blomma. Men hennes bruna ögon lyftes stundom
från marken för att söka hans. I månskenskvällar, då de
sutto på verandan, smög hon sig tätt intill honom, och då
kysste han hennes hår, utan att hon märkte det.
Men du förstår, att hans synd bestod däri, att han
glömde både forntid och framtid. Att han var fattig och
ringa kunde han ju gärna glömma, men han borde alltid
vetat, att en dag måste komma, då i hennes sinne kärlek
skulle resa sig mot kärlek, jord mot himmel, och då hon
skulle nödgas välja mellan honom och tusenårsrikets
strålande herre. Och hon var ej den, som kunde härda ut i
en sådan strid.
Där gick en sommar, en höst, en vinter. Då våren
kom och isen smälte, blef Ebba Dohna sjuk. Det var
källossning i dalarna, svall i backarna, sjöarna voro osäkra,
vägarna omöjliga att befara både med släde och kärra.
Då ville grefvinnan Dohna hafva läkare hemtad från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
