Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att tillkämpa er friheten, nu är Gösta Berling kommen
ner till fallet, nu har folket fått en anförare, nu tändes
mod i förfärade hjärtan, nu stiga försvarare upp på
murarna, nu börjar en väldig strid.
Hör, hur han ropar till folket, han befaller, han
sätter alla i verksamhet.
»Ljus måste vi ha, ljus framför allt, här förslår ej
mjölnarens hornlykta. Se på de där rishögania, bären
upp dem på branten och tänden dem. Det blir arbete
för kvinnor och barn. Fort bara, läggen upp ett stort
flammande risbål och tänden det. Det skall upplysa vårt
arbete, det skall synas vida och kalla hit hjälpare. Och
låten det aldrig slockna, bringen halm, bringen ris, låten
klara flammor låga mot skyn.»
»Se, se, ni vuxne män, här är arbete för er. Här är
timmer, här är plank, fogen samman en nöddam, som
vi kunna sänka ned framför denna bristande mur. Fort,
fort till arbetet, gören den fast och stadig. Gören i
ordning stenar och sandsäckar att sänka den med. Fort,
svängen era yxor, låten hammarslagen dåna, borren bita
sig in i träet, sågen gnissla i de torra plankorna.»
»Och hvar äro pojkarna; fram, fram ni vilda odågor.
Skaffen er störar, skaften båtshakar och kommen hit midt
ut i stridsvimlet. Ut på dammen med er pojkar, midt
bland vågor, som skumma, fräsa och öfverspruta oss med
hvitt skum. Afvärjen, försvagen, tillbakavisen dessa
anfall, för hvilka murarna remna. Stöten undan stockar och
isstycken, kasten er ned, om ej annat hjälper, och hållen
fast de lossnande stenarna med era händer, biten i dem,
gripen om dem med klor af järn. Kämpen, pojkar, odågor,
vildhjärnor! Hit ut på muren med er! Och vi skola
strida om hvarje tumsbredd jord.»
Själf tar Gösta sin plats ytterst på dammen och står
där öfversprutad af skum, marken skälfver under honom,
vågorna döna och rasa, men hans vilda hjärna fröjdar
sig åt faran, oron, striden. Han skrattar, han har lustiga
infall för pojkarne på vallen omkring sig, aldrig var han
med om en lustigare natt.
Räddningsverket går snabbt framåt, eldarna låga,
timmerkarlarnas yxor dåna, och dammen står.
Äfven de andra kavaljererna och de hundra gästerna
äro komna nod till vattenfallet. Folk kommer springande
från när och fjärran, alla arbeta, vid eldarna, vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
