Note: Translator Ellen Rydelius died in 1957, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommit i våra dagar. Ända sedan den tid, då denna
hemska gudsförsmädelse författades och hängdes upp
i alla kasärner — och det är nu mycket länge sedan
— har ingen vare sig officer eller präst uttalat sitt
ogillande av denna avskyvärda skrift och detta fastän
väl särskilt prästerna borde ha direkt att göra med
evangelietexternas förvrängning. Den tryckes alltså
fortfarande i miljoner exemplar och läses av
miljoner soldater, som betrakta denna gräsliga
produkt som handledning för sitt yrke.
Denna instruktion väckte för länge sedan min
indignation och nu då jag fruktar att döden kan
hindra mig från att utföra min avsikt har jag
skrivit ett upprop till soldaterna, vari jag söker erinra
dem om att de i sin egenskap av människor och
kristna ha helt andra förpliktelser mot Gud än dem,
som anföras i denna instruktion. Och en dylik
erinran tror jag vara behövlig; ej endast för
soldaterna, utan även och i ännu högre grad för
officerskåren (med officerskår menar jag allt
krigsbefäl från fänriks till generals rang), som icke
inträda i tjänsten eller stanna kvar där utav nödtvång
utan av egen böjelse. Jag tror också, att en dylik
erinran är särskilt av nöden i våra dagar.
Hur skönt var det ej för 50 eller 100 år sedan,
då krigen ansågos vara ett nödvändigt livsvillkor
för folken, då det folk mot vilket man förde krig,
betraktades som barbarer, kättare eller förbrytare,
och då det aldrig föll soldaterna in att man
behövde dem för att förtrycka deras egna landsmän
— hur skönt var det icke att klä på sig den granna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
