Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En folkriksdag för femtio år sedan af Hjalmar Branting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
proletariatets intressen måste bli starkt
socialistiskt färgad. I all synnerhet vände
sig folkets förbittring mot den nya
fattigvårdslag, som »reformparlamentet»
antog. Denna gjorde slut på all hjälp i
lifsmedel eller pänningar, spärrade in de
fattiga i arbetshus, slet hustrun från
männen och barnen från föräldrarna, och
gjorde systematiskt för alla i någon mån
arbetsföra vistelsen på arbetshuset så
outhärdlig, att de föredrogo att gå helt
under i sitt elände framför en sådan
»fattigvård». Om väggarna på
»Grubbens» kunde tala, skulle de högt bära
vittne om, att samma anda mot
samhällets olyckliga lefver och regerar än
i dag öfverallt, där bourgeoisin icke
tvungits af hänsyn till arbetarnes växande
makt att taga ref i sina öfvermodigt
svällande segel.
Vid sidan af fattigvårdslagens
afskaffande var i 10-timmars-dagen för
kvinnor och unga personer den närmaste
ekonomiska fordran, som arbetarklassen
stälde. Men när nyss den politiska
rösträttsrörelsen stannat vid en utvidgning,
som icke kom arbetarne till del, tog allt
detta social-ekonomiska innehåll helt
naturligt en rent politisk form. Medan
metodistpresten Stephens i lågande ord
drog i härnad mot fattiglagarna,
uppagiterade den irländske
parlamentsmedlemmen O’Connor massorna för de
nödvändiga politiska reformerna, grundade
öfverallt arbetareföreningar och utgaf
från 1837 tidningen »Northern Star»
(Nordstjärnan). Samma år bildades i
London ett »arbetareförbund», i syfte
att tillkämpa arbetarklassen politisk makt
såsom medel till en bättre ekonomisk
ställning. Här utarbetades af en komité
ett program i sex hufvudpunkter.
Enligt sägnen var det den bekante
irländske parlamentsmedlemmen O’Connel som
räckte det färdiga dokumentet till den
förste förslagställaren William Lovett
med orden: »Här, Lovett, är eder charta.
Agiteren för detta och nöjen er
aldrig med mindre»! Så uppstod »folkets
charta», det folkliga grundlagsförslaget,
i motsats till adelns »magna charta» af
år 1215, uttrycket för de privilegierade
ståndens rätts- och statsordning.
»Chartans» främsta punkt var
allmän rösträtt; de öfriga gälde årliga
nyval, arvode åt parlamentsledamöterna,
sluten omröstning vid val af
folkrepresentanter, rättvis valkretsindelning och
borttagande af valbarhetsstrecket. Idel
rent politiska fordringar, som man ser.
Men sådan var andan bland arbetarne,
hvilka genom dessa reformer skulle ha
fått den politiska makten i händerna,
att ett parlament med ett chartistiskt
flertal snart skulle ha gjort rent hus
icke blott med monarki, adelsprivilegier
och dylikt medeltidskram, utan också
med en god del af storborgareklassens
utsugningsrätt.
Nu var samlingspunkten gifven för
folkrörelsens skilda grenar; »chartan»
blef alla arbetares fältrop, och till en
början äfven en stor del småborgares,
hvilka också blifvit lottlösa i 1832 års
»reform». Den 6 augusti 1838 beslöts
på ett stort chartistmöte i Birmingham
att skaffa till stånd en »nationalpetition»
för chartan till parlamentet. Och samma
möte beslöt också, att i London skulle
samlas ett »nationalkonvent af de
arbetande klassernas ombud», det är: en
folkriksdag, för att vidare föra saken
fram.
I mars 1839 sammanträdde i
London denna folkriksdag. Ett af dess
första beslut var att sända 15 af sina
medlemmar ut på agitation öfver hela
landet. Folkrörelsen, redan förut stark
och häftig, antog nu väldiga
dimensioner. Petitionen för chartan fick 1 1/4
million underskrifter. Öfver 500 möten
höllos, besökta af häpnadsväckande stora
folkmassor; 30,000 deltagare voro
småmöten, många räknade mer än 200,000.
Män och kvinnor samlades milsvidt
omkring för att höra chartisterna tala. Det
hände att fabriker måste stängas, ty
hela arbetspersonalen var på möte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
