Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En folkriksdag för femtio år sedan af Hjalmar Branting - Citat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gjorde sig till den döda
chartiströrelsens testamentsexekutörer. Dessa
sidor äro blott ämnade att gifva en liten
bild från en dristig och
ungdomsstormig, men ännu famlande tid, då
folkmissnöjet i ett stort kulturland fann
ungefär samma naturliga, samlande
uttryck som vår svenska folkriksdag
afser att blifva.
Djupast sett måste Englands
chartiströrelse misslyckas redan därför, att den
kom för tidigt. Ett halft århundrade
har gått sedan dess, och först nu hopa
sig äntligen tecknen på att bourgeoisins
envälde lider mot sitt slut, och att
arbetarklassens tidsålder snart börjar på
allvar. Vår folkriksdag bör kunna draga
fördel af att den icke kommer för tidigt.
Den har styrkan att kunna hänvisa till
att den allmänna rösträttens princip
redan segrat eller håller på att segra öfver
nästan hela den civiliserade världen.
Den kan hafva en större historisk
erfarenhets och vida klarare teoretisk insikts
vittnesbörd att stödja sig på, när den
skall gå att besluta om de bästa
medlen att hastigt komma fram till sitt mål;
den kan bättre bedöma den relativa
styrkan och svagheten hos de extra
påtryckningsmétoder dess engelska
föregångare rekommenderat och hvilka ju
kortast uttryckas med orden: allmän
strejk, boycottning, folkbeväpning. Men
må 1893 års folkriksdag för dessa
fördelar icke förgäta, att ge lika lefvande
uttryck som för 50 år sedan åt den
stora sanningen, att de politiska
reformerna äro medlet, men målet är att
skapa för samhällets medlemmar goda
och tryggade ekonomiska och sociala
förhållanden. Och må den, på samma
gång den med förstånd afväger sina
beslut icke efter stora ord, utan efter de
faktiska maktmedel hvaröfver
underklassen i denna stund förfogar, dock för
denna nödvändiga och riktiga klokhet
icke häller förgäta, att en maktfaktor
bland de andra också är den, hvarpå
Danton syftade när han under skenbart
öfverväldigande farligheter tillropade
revolutionens försvarare: dristighet,
dristighet och åter dristighet!
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
