Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En folkriksdag för femtio år sedan af Hjalmar Branting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nämnvärdt under knifven och gaffeln.
Regeringen lämnade beredvilligt vapen
»till skydd för lif och egendom». Men
chartisterna svarade med samma mynt.
Till jättemötena, som nu ofta höllos
nattetid vid fackelsken, infunno sig
tusentals arbetare och borgare beväpnade.
Den 14 nov. 1838 tillfrågade Stephens
ett möte om de hade vapen. Svaret
blef en gevärssalfva. Men den var för
klen, och frågan upprepades en gång
till. Nu följde en allmän salfva. »Jag
ser att allt är som det skall vara, god
natt!» — så upplöste han mötet.
Regeringen förbjöd nu fackelmötenà
och hotade chartisterna i trontalet 1839,
hvilket icke hindrade att oroligheter
utbröto i Sydwales. Folkriksdagen flyttade
från London till Birmingham, där den
stod säkrare under industriarbetarnes
skydd; 5,000 chartister följde den 13
maj 1839 i procession genom staden
sitt »nationalkonvent» till dess första
session. Här beslöts genast att
återfordra på samma dag alla
bankinsättningar; att endast handla hos chartister;
att fira »en helig månad», hvarunder
allt arbete skulle inställas; samt att
väpna sig, som det anstår frie män. I
»Northern Star», chartismens
hufvudorgan, som nu gick ut i den för sin
tid kolossala upplagan af 50,000 ex.
och enligt motståndarnes vittnesbörd gaf
»halfva England» dess politiska
impulser, föreslogs att begära en
chartistministär hos drottningen genom en
deputation, »fredligt» åtföljd af
femhundratusen väpnade män!
Folkriksdagens bestämmelser,
framför allt om folkbeväpning, underskrefvos
och underströkos af det största
jättemöte, som hölls under chartiströrelsen;
antalet deltagare skattas mellan 300,000
och 500,000; det hölls invid Manchester.
Den allmänna strejken måste emellertid,
när det kom till kritan, såsom för litet
förberedd uppgifvas.
I juni samlades åter folkriksdagen i
London för att framföra jättepetitionen
till parlamentet. Denna opinionsyttring
från 1 1/4 million engelska arbetare
mottogs af underhuset med skallande
hånskratt — hvem erinrar sig icke
ovilkorligt vår första kammares nobla sätt att
slakta vida blygsammare
reformyrkanden! — och kastades i papperskorgen
med 235 röster mot 46.
Nu utbröto flerestädes oroligheter,
och samtidigt ökades förföljelserna
särskilt mot folkriksdagens medlemmar.
För en protest mot ett polisangrepp på
ett chartistmöte häktades Lowett. Den
15 juli kom det i Birmingham till
formlig batalj; inom 3 timmar stodo 30 hus
i lågor. Den 20 juli var det oroligt i
Newcastle. Den 3 augusti dömdes för
Birmingham-tumulten tre chartister till
döden, men benådades till deportation.
Den 15 aug. fick Stephens sina förut
omnämnda 18 månader. Den 20 sept.
häktades 0’Connor för »upproriska tal».
Den 4 nov. försökte arbetarne kring
Newport, Sydwales, att storma fängelset,
där en chartistledare satt fängslad, men
slogos tillbaka; tre af rörelsens ledare
dömdes till döden, men benådades med
deportation till Van Diemens land.
Den allvarligt uppskrämda
regeringen lät nu åtal och straff regna öfver
chartistcheferna. De medlemmar af
folkriksdagen, som icke häktats, måste
nästan alla söka en fristad i utlandet.
Folkanloppet var för ögonblicket slaget
tillbaka.
Här är icke platsen att undersöka
hvarför chartiströrelsens första stormning
misslyckades, icke häller att följa den i
dess vidare fortgång, då den en tid
trängdes åt sidan af inbördeskampen
inom bourgeoisin om spanmålstullarnas
upphäfvande, icke häller att utveckla
hur Englands arbetare efter 1848 års
afgörande chartistnederlag åter kommo
in i en uppåtgående konjunktur, som
lättade det ekonomiska trycket för deras
bäst stälda lager, medan samtidigt båda
de täflande storborgarepartierna, i sitt
frieri till arbetarnes stöd, i själfva verket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
