Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - “Ryska sympatier“ och rysshat af Knut Wicksell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mindre viktigt, om än derför ej i sig
sjelft helt och hållet oberättigadt intresse,
som fick vika för ett större och mera
berättigadt.
Men lika naturlig som en sådan
förklaring förefaller oss, när det gäller
en konflikt ur hvilken vi sjelfva utgått
såsom den segrande parten, lika
motbjudande, ja förödmjukande, synes den
oss vara i det motsatta fallet!
De använda medlen torde ha varit
ungefär lika lite klanderfria å ömse
sidor. Det var tidens sed att ej vara
alltför nogräknad i sådant.
Om icke den mer än 80-åriga fred
vi sedan 1809 åtnjutit och den starka
uppblomstring på alla områden, som
under tiden kommit ej mindre oss än vårt
gamla broderland Finland till del, kunna
försona oss med sakernas nuvarande läge,
så må vi söka föreställa oss, hur vi sjelfva
skulle vilja omordna förhållandena, om
vi t. ex. i förbund med en mäktig
koalition af stormakter stode såsom
segrare gent emot Ryssland och kunde
efter behag föreskrifva det fredsvilkoren.
Hvad skulle vi begära för egen del?
Åland? Karl Johans fordran af år 1812?
Men Åland är genom en enda
sammanhängande skärgård förenadt med Finland
och lämpar sig, ehuru till befolkningen
svenskt, vida bättre att utgöra en del
af detta land än af Sverige — utom att
det är allt för obetydligt att kriga om.
Hvarhelst i sjelfva Finland man ville
sätta en gräns, kommer man uppenbarligen
i strid med finska intressen; ville
vi taga hela det nuvarande Finland, så
komme vår gräns att ligga omkring 4 mil
från S:t Petersburg, hvarmed ingendera
parten kunde vara rätt belåten.
Konsekvensen fordrade derför ovilkorligen, att vi
begärde jemväl denna stad, men hvad vi
skulle göra dermed är icke lika klart, om vi
ej möjligen skulle hyra ut den till
begagnande åt ryssarne!
En annan möjlighet vore t. ex.
Finlands förvandlande till en sjelfständig
neutral stat. För oss vore dermed likväl
föga vunnet; huruvida förändringen för
Finnarne sjelfva vore önskvärd, må
lemnas derhän. Att den skulle medföra
några fördelar, är obestridligt, men
olägenheterna, framför allt de af ekonomisk
art vore sannolikt ej heller vare sig få
eller små, och kanske skulle man från
finsk sida klarare uppfatta dem, just
när det blefve fråga om skilsmessa.
Se vi sålunda på det förflutna, så
ha vi i grunden ingenting att tvista om
med eller afundas vår östra granne. Vi
borde till och med kunna glädjas öfver
hans framgångar, om vi besinna att de
varit ett oeftergifligt vilkor för att denna
stora, rikt begåfvade, men så länge
efterblifne folkfamilj, den slavska racen
skulle hinna fram till civilisation och
kultur och intaga den plats som tillkommer
den i Europa. Att framgångarne
delvis egt rum på vår bekostnad ligger
i geografiska förhållanden, som ej kunna
ändras — fattigare ha vi för öfrigt ej
blifvit genom dem.
Se vi åter på den närvarande tiden,
hvad ha vi egentligen att frukta från
rysk sida? För sin yttre maktställning
kan Ryssland näppeligen hafva något
gagn af ett eröfringskrig mot Sverige;
och att ett sådant skulle företagas af
ren eröfringslystnad eller en blott
zaristisk nyck, strider i synnerhet mot en
omständighet, nämligen de oerhörda
kostnader, som äro förbundna med ett
modernt krig, och hvarom bl. a. just
Ryssland genom sitt senaste krig mot
Turkiet haft den kännbaraste erfarenhet.
(I det hela utgör finansernas tillstånd i
de flesta europeiska stater kanhända den
säkraste fredsgaranti, som för närvarande
gifves.) Det gagn, som Ryssland skulle
kunna skörda af en förening med
Sverige ligger på ett helt annat område,
och det är föga troligt att det skall
uppskattas af Rysslands nuvarande styresmän,
i fall dessa eljest äro så frihetsfientliga,
som de gerna utmålas.
Det finnes följaktligen all anledning
att antaga, att Sveriges sjelfständighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
