Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ned med vapnen! af Anna B. Wicksell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För dem, som i framtiden skola sätta
denna sak igenom, kan det emellertid
hafva sitt intresse att få litet reda på,
hvilka vägar man måste gå för att
komma till målet, och hvad man redan nu kan
göra för att bana vägarne. De stora
verldsfredskongresserna hafva bemödat
sig att utstaka fredssakens politiska
program äfvensom att hänvisa till, hvad
som redan i det nuvarande politiska
lifvet kan föra oss närmare till målet,
och detta bör en verklig fredsvän också
nu af all makt understödja och befrämja.
Det fins en mängd förhållanden i
vårt politiska lif, som ingen menniska
tänker på att sätta i samband med
fredssaken, och som icke heller direkt hafva
något med den att skaffa, men som
dock indirekt tjena dess syften. Det
torde icke behöfvas mycken eftertanke
för att inse, att t. ex. tullpolitiken är af
mycket stor vikt för fredsfrågan.
Verldsfredskongresserna hafva afgjordt ställt
sig på frihandelns ståndpunkt, något
som ju också måste vara sjelfklart. Ett
viktigt medel att undvika krig är
naturligtvis att skaffa bort krigsorsaken, och
det säger sig sjelft, att ju skarpare de
respektive ländernas närings- och
handelsintressen sättas upp emot hvarandra,
dess mer alstras nationalhat och
chauvinism. Från fredssakens synpunkt
betraktade äro alltid skyddstullar en
styggelse, emedan man på denna väg aldrig
kan skydda sitt eget utan genom att
skada andra. Så vilja de skadade taga
repressalier och skada igen, och så få
vi till slut en hel kedja af handlingar,
utgångna ur ömsesidig egoism och
kränkande af andras rätt. Lika väl som vi
i det egna landet fördöma privilegier
och monopol för den enskilda, lika väl
vilja vi hafva också verldsmarknaden fri.
Det är blott den andra sidan af
samma sak, när en fredsvän alltid
känner sig böjd för afslutande af
handels- och sjöfartstraktater länderna emellan,
äfvensom ett steg vidare på samma väg,
när han alltid lägger det politiska
inflytande, han må vara i besittning af, i
vågskålen för afslutande af
internationella konventioner. Åtskilliga sådana
finnas redan; jag nämner ur högen tele
grafkonventionen, hvilken stiftades år
1865, postkonventionen från år 1874,
vikt- och måttkonventionen 1875,
konventionen för industriel eganderätt
(patent och varumärken) 1883,
litterär- och konstnärlig eganderätt 1886 — der
dock den skandinaviska halfön icke är
med — jernvägarnes varutransporter
1890. Flere af dessa konventioner hafva
egna byråer, såsom centralorgan
upprätthållna af alla de deltagande staterna
och belägna antingen i Schweiz eller i
Belgien, Europas två neutraliserade
länder. Det är inte svårt att begripa dessa
konventioners vikt ur fredssynpunkt.
Hvarje konvention är ett uttryck för ett
gemensamt intresse, och ju vidare fält
de gemensamma intressena upptaga,
dess mindre rum blir öfrigt för
internationela konflikter. De med dessa
konventioner följande internationela
kongresserna, der de mången gång mycket
stridiga nationela önskningsmålen få
debatteras i allsköns lugn och jemka med
sig det ena för det andra, äro också
en utmärkt förskola för den tid, då,
såsom vi hoppas, alla stridigheter på
liknande sätt skola afgöras.
Gå vi ännu ett steg vidare komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
