Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- En social krönika Fin de siècle af Pehr Eriksson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Döden i grytan» och för magen dricka
konjak. Tröstare, hugsvalare och
rådgifvare på trones trappsteg. Dubbad
till Ärans man. Inspekterat fängelserna
träget. Känner fångvården för väl att
närmare behöfva studera den.
Ta-ra-ra-bom tra-la!
Och Hamiltons, Mecklenburgs,
Oxenstiernas, Banérs, Norrmans och Fischers
och Åströms och likars ande sväfvar
tung öfver samhället.
Cancandansen kring guldkalfven
trådes i yrande hvirflar vid tonerna af
Ta-ra-ra-bom tra-la.
* *
*
Denna sociala Ta-ra-bom-iad kunde
ökas i oändlighet. Men det kan vara
nog med det blåa blodets samt
ridders- och ärans män par preference. Det
tjänar till intet att rista deras namn,
som intet blad ha skrifvit i
dagskrönikan, i historien och i spelprotokollen,
men som ändå råkat komma i kontakt
med strafflagen. De ha sina namn skrifna
i straffjournalerna, eller ock räknas de
till de utstöttas talrika skaror, som i
samhällets mörker framsläpa ett lif utan ljus,
utan glädje, utan hopp. De äro
lefvande döda.
Låt de döda begrafva sina döda,
bjuder detta samhälles lösen. Den som
står upprätt har nog med att se till att
han icke själf faller. Ett felsteg af
slafven i Grottes trampkvarn är ofelbart
dödande. Så bjuder samhällslagen. Och
den är helig, om den ock i sig bär
brottets stämpel.
Men: Hvad göra? Hur skaffa
förlossning, återlösning ur dessa kval, ro i
denna trängtan?
Det nittonde seklets jätte ligger i
döds- och födslovånda. Den allt
förhärjande sjukdomen fattigdom, drifver med
naturnödvändighet till elände och brott.
Rikedomens, lyxens, öfverflödets och
sysslolöshetens onaturlighet har samma
värkan: depravation, kärnan murknar.
Ett onaturligt lif släkte efter släkte
måste ovilkorligen föda onaturligheter.
Se på dessa öfverklasskvinnor och
öfverklassnobbar: af öfverförfining
utlefvade i förtid, utan hjärnor, utan
förmåga att tänka att handla för sig. Hur
skall afkomman af dessa monster bli... ?
Och så denna chakalstrid för att
bibehålla en tillkämpad ställning. Det
gäller att bevara den om ock blod skall
drypa, om folk skall hetsas mot folk,
om det skall slaktas människa efter
människa i massa — till resning af en vård
öfver nittonde århunbradets civilisation.
I trots häraf förundrar man sig
öfver eländet, korsar sig och ropar
korsfäst och häfver upp hjärslitande
fariseiska nödskrin.
Så försjunker man nästa dag in
i samma lunk, och sedan man undanröjt
spåren efter gårdagens utbrott och
korsat sig och tackat en osynlig makt för
att man ej är som de andre, »de
lefvande döde» — sedan börjar man ånyo...
Och sjunger fin de siècle;
Ta-ra-ra-bom tra-la!
* *
*
Men hvad där . . .!?
En svag strimma i öster . . .! Röster
höras . . . Glädjerop, stridshvimmel,
ångestskrin och förbannelser . . .
En mörk massa skrider framåt. Tramp
såsom af en aflägsen åska. En mörk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 16:06:22 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lucifer/1893/0049.html
