Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En social krönika Fin de siècle af Pehr Eriksson. - Citat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
massa vältrar sig fram ur jordens
skrymslen. Jordens innandömen darra. Allt
närmare och närmare kommer det okända
... Strids- och fridshymner ljuda i
oredigt sorl. Det bäfvar, det skälfver, det
darrar i de murkna innandömen.
Ta-ra-ra-bom trala ljuder sakta, entonigt.
Rösterna om en hämnande, straffande
gud, helvete och evig pina tystna,
kväfvas, sjunka till ett intet... Hvad är det?
Hvilken jätte nalkas? Hvad stundar!?
Den mörka skaran tränger fram i
legioner. Där bakom kullens fot synes
hufvud vid hufvud. De äro färdiga att
stupa, att uppgifvas. Och stundligen
anfallas de af besoldade skaror. De
mäjas ned i hundraden och tusenden.
Förvirring härskar för ett ögonblick
i de framtågandes leder. Men nya
skaror stampas fram ur jorden, blodiga,
trasiga, uppgifna af trötthet, utsvultna
döende. Så hä de tågat, kämpat
tusenåra...
De föra med sig sina kvinnor och
barn, kvinnor nära pinade till döds, till
förtviflans apati, och barn färdiga att
dö af svält, barn som suga hjärtbloden
ur mödrarnas vissna spenar. Det är
krigarskaror på vandring och strid med
»djäfvulska makter»... Blod betecknar
vägen...
Framåt går det... Skarorna eldas
till nytt mod. Krigarskarornas
blodbestänkta, söndertrasade röda fanor och
standar inge nytt mod, nytt hopp. De
båda nya strider, men ock slutlig,
afgörande seger.
Hvilka äro desse stridande
vandringsmän?
Det är Grottes slafvar. De ha gjort
uppror. Kastat den helige Grotte ned
från hans heliga tron. De ha gjort
Grotterån!
De strida och vandra mot den
fjärran synranden. Ännu härskar mörkret.
Men det ljusnar, ljusnar, ljusnar...!
Frihetshymnerna bli allt starkare,
mäktigare, brusande, befallande,
nedgörande. lifgifvande . . . Stridstrumpeten
skär genom märg och ben . . . Och in
i samhällets skrymslen gömma sig
dvärgarne. Och dvärgalåten Ta-ra-ra-bom
tra-la förklingar, dör bort i fjärran.
Genomträngande, väckande de döde
ljuder: Framåt till Frihet, Jämlikhet,
Broderskap!
»Gif akt, medborgare!
Slut leden, rot vid rot!
Framåt! om orent blod
Än forsar kring vår fot!»
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
