- Project Runeberg -  Lucifer : Arbetarekalender/Ljusbringaren / 1893 /
57

(1891)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hurra! för Jesus. Ett utkast av Hinke Bergegren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kyss var det fan, som lekte på hans darrande
läppar. På glasets botten hvilade han lika
tryggt som barnet i sin vagga. I dansens
hvirfvel skuttade han gladeligen om. Han
var med i all värdslig fåfänglighet; öfverallt,
— utom hos Jesus.

Men predikanten kände icke blott den
ondes listiga vägar till mänskobarnens njurar
och hjärtan; han visste ock — som var
han en djäfvulens allra intimaste — att
berätta om, hvad helvetets potentat sedan
tog sig före med sina olyckliga offer. Hur
det såg ut, då unga gossen och flickan
arm i arm och mun mot mun dansade in
i hans rike; då drinkaren med snapsen
ännu drägglande om läpparna ragglade
lusteligt dit in. Hur de spettades på väldeliga
tänger och vräktes, liksom de otrogna i
våra dagar vilja göra med sina lik, i
stekheta ugnar. Hur de dagligen brändes lifs
lefvande, ristades med hvitglödande järn af
det hemska ställets grinande, hornprydda
satdrängar.

Hur de från sina eldsläger kunde blicka
upp till den prunkande himmelsalen, där
Jesus tronade på sin ålderstigne faders ena
näfve och nickade fröjdefull till sina trogna,
sjungande skaror . . .

Sången togs upp, samstämmigt, hest och
högtidligt:

Hör! hur judalejon ryter.
Se! hur Kristusblodet flyter.
Kristusblodet. Kristusblodet.
Kristusblodet.


När han trädde inom tröskeln och såg
sin magra, förgråtna hustru i sängen, stod
det så klart för honom, att djäfvulen red
henne.

»Ut, ut!» skrek han, med bibeln lyftad
öfver hennes hufvud. »Ut satan! i Jesu
heliga namn».

»Ha ha ha», skallade hans skratt, då
han förföljde — hvad? det kunde hon inte
se. Han sprang efter och slog igen dörrn,
så det skakade i hela trärucklet. Lade så
bibeln på golfvet midt framför ingången.

Förskräckt låg hans hustru och följde
hvarje hans rörelse. Hon höll på att skrika
på hjälp, då hon såg, han tog fram yxan;
— men hennes strupe snörde sig samman
af fasa. »Himmel, han tänker döda mig»,
det var hennes tanke.

Han värmde yxan helt lugnt öfver
lampan och stälde den sedan ofvanpå bibeln,
för större säkerhets skull emot satans
nattliga anlopp.

Det var en lång, hemsk natt. Hon
vågade inte sluta till ögonen. Oupphörligt
vaknade han opp och skulle värma yxan.

Längre fram mot morgonen somnade
han dock in något hårdare; men låg
alltjämt och kastade sig oroligt i sin bädd,
drömde och pratade som en febersjuk.

Han nedersteg på sin himmelska faders
önskan till helvetet. Vandrade genom dess
mörka kamrar, och han bar krona af törne
och trampade på ormens hufvud.

Då han vaknade var det ljusan dag.
Hustrun var ute. Han klädde sig och stod
just färdig att gå, då hon åter kom in.
Han stälde sig framför henne, med armarna
korslagda öfver bröstet och med irrande
blick.

»Var inte rädd», hviskade han. »Jag
är Jesus, som kommit för att frälsa dig,
olyckliga kvinna. Är du gift, så bed din
man förlåta dig, att du lockat honom till
djäfvulen».

Han gick. Med bibeln under armen,
med högburet hufvud, stolt som en konung,
gata upp och gata ned, följd af en stojande
pojkhop, som hade lustigt åt hans
prat-för-sig-själf.

Hans färd gälde pastorsexpeditionen.
Burdus klef han på. Det var ett stort
rum, där en del fattigt folk sutto på ett
par bänkar ner vid dörrn och väntade.

Han stälde sig framme vid ena bordet
och föreläste ett stycke ur »skriften». Det
var en allmän förvåning, som stegrades än
mer då pastorn kom in.

»Hva gör du som kommer så sent?
Ligger hemma och föder och göder det
förbannade horköttet, och låter Jesus, din
frälsare, vänta. Men jag säjer», röt han
med kraft och slog ut med armarna, »säj

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:06:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lucifer/1893/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free