Lucifer : Arbetarekalender/Ljusbringaren / 1893 / 59 (1891) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett par ord om ”den drifvande kraften” af H-n - Citat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ett par ord om ”den drifvande kraften”.

———

Öfverallt der arbetarerörelsen tränger sig
fram tillmäter man den större eller
mindre betydelse, allt efter omfånget eller
beskaffenheten, — detta såväl från fiender
som anhängare. Alltid och allestädes är
man mycket benägen för att i rörelsen se
endast de s. k. »ledarne» och tror, att just
hos dessa så att säga koncentreras hela
rörelsen. Så kan ju äfven i bland vara
förhållandet, men, dess bättre, icke alltid,
ty skulle så vara, att rörelsen endast
hvilade på »ledarne» då vore den ju endast
en skenrörelse, hvilken lätt ramlade sönder.
Nej, en verklig rörelse, af hvilken art som
helst, måste ha en djupare och säkrare
grund; der måste finnas en inre drifkraft,
som är ledtråden i allt, och det är: hvarje
individs fasta öfvertygelse om sitt eget
värde, sin egen styrka, medvetandet om,
att den egna kraften, sammanlagd med
kamraternas, är en makt, som intet motstånd
kan krossa, medvetandet om, att lika
säkert som medelst förenade menniskokrafter
städer byggas upp, berg rödjas bort,
jernvägar anläggas, väldiga sjövidunder
tillverkas för forslande af folk och varor öfver
oceanens vågor, lika säkert som allt detta
är ett verk af arbetarnes eller individernas
samlade kraft, lika säkert måste den enskilde
arbetaren vara öfyertygad om de stora verk
han kan uträtta till eget och hela
mensklighetens bästa, äfven på annat område;
vi mena sålunda, att alla som bidraga till
nämda storverk äfven måste blifva i
tillfälle att i fullt mått njuta af allt det goda
som frambringas, hvilket nu långt ifrån är
förhållandet. Individen måste i stället för att
anse sig som ett bihang, någonting
öfverflödigt, i stället känna sig såsom en
oumbärlig del at det hela, hvilken när den
ställes på sin plats utför sin del af
jettearbetet.

Den enskilde medlemmen måste känna
sig fullt solidarisk med sina öfriga
medmenniskor, så att lika högt som han skattar
sitt eget värde, lika högt måste han känna
sig berörd när en kamrat lider eller
förfördelas.

Först när detta står klart för arbetaren,
först då känner han sig mäktig att befria
sig ur de nuvarande tvångsbojorna, genom
att helt gifva sig in i organisationen, och
då, men också först då fins den inre
styrkan, den drifkraft som gifver lif i hela
rörelsen.

Medvetandet härom bibringar arbetaren
en stolthet — ej att förvexla med högfärd
— hvilken gifver hela hans uppträdande en
mera bestämd och kraftig karaktär; den
fega hundnaturen försvinner och ersättes
med lejonets säkra uppträdande, hvilket ifrån
den enskilde individen sedan inverkar och
ger sin prägel på hela arbetarerörelsen.

Vi vilja här sluta med Ferdinand
Lassalles ord, der han säger: »Intet är mera
egnadt att påtrycka ett stånd en värdig
och djupt sedlig prägel, än medvetandet af,
att det är bestämdt till herrskande stånd,
att det är kalladt att höja sitt stånds
sprincip till hela tidsålderns princip, att göra
sin idé till hela samhällets ledande idé,
och sålunda i sin ordning omdana detta
till sitt beläte».

Och han tillägger: »Den höga
verldshistoriska betydelsen af denna bestämmelse
måste taga alla edra tankar i anspråk;
Eder anstår icke mera de förtrycktes laster,
eller de tanklösas tomma förströelser, icke
ens de obetydligas oförargliga lättsinne. I
ären den klippa, hvarpå nutidens kyrka
skall byggas».

Måtte en fast öfvertygelse om
arbetareklassens höga bestämmelse som kulturbärare
och ett sedligt allvar allt mer och mer
tränga sig in i hvarje individ — och den
drifvande kraften i arbetarerörelsen skall
blifva så stark att den ger arbetaren
kraften att eröfra den rätt som nu frånhålles
honom.

                                                                                H—n.


Den mindre kraften uthålligt använd är lika med en stor kraft.                        G. W. Leibnitz.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>