Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den stora dagen. Invigningen af Stockholms Arbetarebörs. Referat af C. N. Carleson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det jakande svaret spred ett skimmer af
stolthet och glädje öfver de frågandes anleten.
En för svenska lynnen ovanlig entusiasm
rådde äfven bland de talrika skaror, som
böljade på den vidsträckta Centralplanen
samt vid landstigningsplatserna. Bebel och
Burns anlände med nattsnlltåget söderifrån
och när de utträdde på stationens trappa,
svängdes i ett nu hufvudbonaderna i luften
och som ett brusande haf ljödo emot de båda
veteranerna välkomsthälsningar i ropen: Lefve
den internationella arbetarerörelsen! Lefve
freden mellan folken! Lefve Bebel! Lefve
Burns!
Det var med ett ord en obeskriflig
hänförelse. Äfven torde böra tilläggas, att
polisen skötte sina åligganden med
erkännansvärdt tillmötesgående och förstånd.
Under gårdagen hade skarorna svält till
massor. Redan tidigt på morgonen voro
arbetarne på benen och få voro de
verkstäder och fabriker, som ej instält arbetet
hela dagen, och säkert är, att efter kl. 1
hvilade arbetet öfver hela hufvudstaden. Den
stora dagen var således vorden en
hvilo- och högtidsdag, en klang- och jubeldag i
ordets eminentaste mening. Nästan alla
tidningar innehöllo sympatiska referat af
gästernas mottagande och anslående
artiklar om Arbetarebörsens betydelse, om ock
den politiska kulören tvang en och annan
att strö väl mycket blommor för
stadsfullmäktiges fötter. Men då loforden denna
gång gälde stadsstyrpinnarne-tomtgifvarne,
så är ju därom ingenting att säga. Endast
en tidning, Svenska Morgonpipan, affärdade allt
sammans i en notis på 20 rader, medan
på ledareplatsen offrats tre segslitna spalter
om — nödvändigheten af »själfständiga och
kristliga arbetarefackföreningar» hvilken
artikel dock ej torde ha räddat en enda själ
från. den socialistiska fördömelsen.
I Arbetarebörsen, myllrade det af
kommande och gående. Då det sannerligen
ej är så godt att vid ett första besök hitta
rätt i jättevåningarnas labyrinter, inträffade
stundom rätt lustiga episoder. »Men hvar
i herrans namn äro vi nu?» var en fråga
som ofta återkom bland de kringströfvande
flockarne, så steg man vidare och lika galet
var det igen om en stund. Då fans ingen
annan råd än att uppsöka ett fönster för
att ånyo orientera sig. Så skrattade man
med friskaste hals åt de löjliga misstagen,
när man t. ex. fick Slottet i sikte, i stället
för Eldqvarn o. s. v. Synnerligen munter
var, äfven den improviserade lottdragning
om fackföreningslokalerna, som en del
fackföreningsmänniskor i hast arrangerade.
Lokalerna voro emellertid allesammans så
förträffliga, att ingen kände sig missbelåten,
Hur »olika än ödets lotter föllo».
Sommarrestauranten på takplatån var fyld
till trängsel och dricksvarorna isynnerhet hade
en strykande åtgång under de svala
suntälten, från hvilka dagen till ära fladdrade
muntert en otalig, mängd trehörniga små
röda flaggor och vimplar. De utmärkta
anordningarne och den hänförande utsikten
bidrogo i hög, grad att höja och lifva
stämningen. Om några outtröttliga ben
klättrade upp i Observatoriet är oss icke bekant,
men vår referent föredrog att låta titten
stanna vid restauranten och skölja gommen
med ett godt glas öl från det välkända
Sambryggeriet.
Att hufvudstaden på en sådan dag som
denna skulle pryda sig i flaggskrud, var
naturligtvis ej att vänta. Likväl iakttog man
— och detsamma har ock berättats oss från
åtskilliga håll — att flaggor här och där
prydde borgerliga bostäder, hvilkas invånare
sålunda ville lägga i dagen sin glädje och
sina sympatier för arbetarrörelsens sak. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
