Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Den stora dagen. Invigningen af Stockholms Arbetarebörs. Referat af C. N. Carleson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alla händelser var det ett mindretal ur de
mera lyckligt lottades klass, som så
demonstrativt egnade dagen sin hyllning, men
det var likväl ett glädjande vittnesbörd om,
att äfven vår borgareklass inrymmer
intelligenser, som ej stå alldeles oberörda af
socialismens ideer.
* *
*
Kl. 7 den vackra augustiaftonen skulle
festen taga sin början. En oräknelig
människomassa böljade öfver Centralplanen och
Vasaplanen och utfylde äfven långa sträckor
af de angränsande gatorna. Och med hvar
minut ökades folkströmmen på broar och
gator, som föra fram till Arbetarebörsen.
Byggnaden sjelf strålade i en hänförande
ljusprakt, upplyst som den var med
elektriskt ljus från tak till fot; äfven butikerna
sände genom de väldiga fönstren kaskader
af ljus ur sina smakfulla lampknippen. Rundt
kring takets balustrad löpte en tättbesatt
rad af kulörta lyktor och i en vacker
gasdekoration i frakturstil öfver fasaden åt
Vasabron lästes orden: Stockholms Arbetarebörs,
medan en kraftigt strålande stjärna bröt
mörkret med sina uddar öfver
observatoriets kupol.
Efter mycket besvär — ty folket står
som packade sillar — lyckas vi krångla oss
in och på diverse hemliga bakvägar,
hvarvid en af börsens tjänstemän välvilligt
tjänstgör som vägvisare, uppnå vi ändtligen den
stora salen, där festen skall gå af stapeln.
Just när vi träda in på högra galleriet
börjar folket strömma in, pressas in genom
dörrarne från korridorer och vestibuler och
fördelar sig i ringlande floder och bäckar
öfver parketten och gallerierna. Det står blott
på några minuter, förrän hvarje sittplats är
upptagen.
Det är en på en gång hänförande och
originell anblick som möter ögat. De
väldiga ljuskronorna och de otaliga armljusen
från pelare och väggar sänka salen i en
bländande belysning. Rundt om gallerierna
äro de bortåt hundra föreningsfanorna och
standaren ordnade i nätta dekorativa
grupper, och bort i fonden förena sig de
rödglänsande raderna i ett väldigt rödt
draperi, som täcker fondväggen, medan
uppöfver draperiet löper i smakfull bågform en
bred transparang med inskriptionen:
Prolelärer i alla länder förenen Eder! Med
slösande hand ha arrangörerna för öfrigt
utsirat mera bemärkta punkter i salen med
transparanger af olika form och färg. Det
röda är dock förherrskande. Rödt och guld,
guld och rödt! Men angenämt bryter sig
mot detta dekorationselement den friska
grönskan från palm, lager och cykas i
växtgrupperna på ömse sidor om estraden samt
från guirlander och festoner utefter
pelarraderna.
Det är öfverflödigt att säga det publiken
befinner sig vid det förträffligaste humör.
Det är ett sorl och ett skrattande och ett
pratande att man knappt känner igen sina
kära landsmän, man förnimmer liksom en
fläkt af den soliga söderns eld i denna af
fröjd och förtjusning, af segerstolthet, af varma
gemensamhetskänslor mättade atmosfer.
Man skulle kunna sitta här i timmar och
betrakta dessa lyckliga människor, —
lyckliga kanske blott för en dag — men plikten
kallar ....
Nere i salen strax invid estraden, där
tidningarne till referentborden skickat dubbla
besättningar, upptäcka vi mera kända
personligheter från in- och utlandet. Där stå
August Bebel och John Burns inbegripna i
ett lifligt samtal med Hjalmar Branting.
Den tyske arbetareledarens hår och skägg
ha grånat starkt, men eljes är det samma
fasta, markerade energi i anletsdragen, samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 16:06:32 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lucifer/1894/0037.html
