Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den stora dagen. Invigningen af Stockholms Arbetarebörs. Referat af C. N. Carleson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dallring af obetvinglig rörelse i hans starka,
genomträngande stämma, när han
begynner sitt invigningstal:
Medborgare, arbetareklassens representanter
från när och fjerran!
När en officiel invigningsakt för 5, 10
eller 20 år sedan förestod någonstädes i
detta land, fans altid att påräkna en
sjelfskrifven kunglig invigare och festtalare. De
senaste årern ha af välkända skäl anspråken
sänkts på detta slags orationer,
men jag fruktar att om vi än kunde göra
tankeexperimentet att förlägga den märkesdäg i
Sverges folks historia, som nu är inne, ett
årtionde tidigare än vår faktiska utveckling
det medgifvit, så hade vi ändå den gången
fått hjelpa oss alldeles utan kung Oskar
den andres festvältalighet. Ty ehuru
Stockholms stads kommunalrepresentation,
ombildad och förnyad på bättre medborgerlig
jemlikhets grund, har önskat här gifva en
gärd åt den storartade demokratiska
folkrörelse, söm ändtligen sent om sider för
alltid löste, vårt gamla Sverige ur
stillaståendets olycksdigra trollring, och derför
frikostigt skänkt Stockholms Arbetarebörs sjelfva
den mark der vi nu befinna oss, så har
likafullt den institution vi i dag inviga helt
och hållet sin rot och sitt upphof, helt och
hållet sin nutid och sin framtid hos en
samhällsmakt, hvilken i våra dagar lyckligtvis
blifvit allt för reel för att behöfva någon den
gamla världens sanktion som officiel, hos
vår sjelfständiga, organiserade arbetareklass.
Men I veten alla hur deri flydda tidens
oinskränkta maktinnehafvare ännu helt kort före
1896 års afgörande folkriksdag, som definitivt
inledde den stora brytnings- och
nydaningstiden i detta land, med en blandning af
förakt och fiendskap sågo ned pä det hårda
arbetets söner och döttrar, på den stora
fromma, enfaldiga massan, som var god nog
att betala tullar och bränvinsmillioner och
att lära exercis och gudsfruktan till
öfverklassens värn mot inre och yttre fara, men
som icke dugde, ens att få simpel
medborgarerätt vid valurnan till den dåtida
stackars maktkringskurna andra kammaren, och
hvars första tvekande anspråk på att slippa
svälta allt för mycket och slippa träla allt
för omänskligt länge och att få behålla för
egen räkning en liten smula mera af de
värden deras eget arbete skapade, möttes
med länsmän och polis, med fängelse och
soldater söm gälde det högförräderi mot all
moralisk samhällsordning. Nog af, de då
maktegandes verld var en, det omsider vaknande
folkets var en helt annan, och inga broar
ledde från kungens och knappt nog från
öfverklassriksdagens salar öfver till de
torftiga förstadsrum, der Stockholms
arbetareorganisations första kärntrupper då i stillhet
förberedde en ny och bättre sakernas
ordning. Ja, detta var nu i grunden som det
skulle vara: den föraktade massan fick lära
att lita ensamt på sig sjelf, icke på de höga;
icke på några officiella representanter för
det officielt erkända samhället. När
derför nu valet fallit på mig att taga ordet i
denna högtidsstund, är det med ingen
annan rätt och anspråk jag gjort det än såsom
en bland de många, många, hvilkas
gemensamma, förenade arbete under ett och ett
halft årtionde hjelpt till att bygga upp
Stockholms socialdemokratiska arbetarerörelse,
hvilken sedan i sin tur nu kunnat bygga åt
sig sjelf den präktiga bostad, som den i
denna stund tager i besittning.
Vår hufvudstads socialdemokratiska
arbetarerörelse, det är allas vårt gemensamma
namn inför historien, och när vi i dag draga
in i vårt nya högkvarter är det vår
stolthet att vi kunna göra detta utan att vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
