Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- En social krönika fin de siècle. II. af Pehr Erikson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En social krönika fin de sièele. |
| Af |
| PEHR ERIKSON. |
| II. |
|
Tidstoner: Kejsarhymnen och Marseljäsen,
frihetsrop och dödskvidan.
»Min gerning nådigt skåda!» |
Och si jag såg östan, västan,
sunnan och nordan legioner af
dödströtta trälar, ropande efter en
befrielse, som de i vaka och
marridt-slummer, helg och söcken tiggt om tusenåra. Utan
bönhörelse! Men hoppet strålade ännu med
förunderlig kraft ur deras ögon. Ty de
bidade den i fjärran inbrytande nya dagen.
*
I Europas midt härskade på 70- och
80-talen en människotitan med kött och
blod af järn. Han svingade ut öfver
allt Europas folk militarismens tunga,
frihetsförödande gissel. Folk och furstar darrade
för hans arm. Och ännu kastar den titanens
värk sin mörka slagskugga öfver jordens
rund.
Med list, väld och intriger regerade
han land, riken och folk. Och med samma
medel hetsade han emot hvarandra två af
Europas mäktigaste folk. Legioner slaktade
legioner. Årtiondens kultur trampades och
vräktes ned under krigsknektarnes
stöfvelklackar. I månader slaktades dag ut och
dag in. Landens åkrar gödslades med
offrens lik och luften fyldes med gråt och
kvidan från sörjande fäder och mödrar och
af blytung rök från brinnande kojor, slott,
städer och byar. Intet skonades af mordängeln.
Och den segrande satte knifven på
strupen på den besegrade och tog kött af
hans kött och ben af hans ben och
milliarder i guld af hans guld. Men vid rånet
klibbar förbannelsen!
*
Och si jag såg ett folk som växte sig
starkt af en enda tanke: Hämden! Den
utgjorde vakande dess kval och sofvande dess
sällhet, för den offrades blomman af landets
märg och must.
Af kriget utplundrat, af inre
stridigheter och panamism och kapitalistiska
röfvarhorder sönderslitet, tillsatte det dock
hvarje närv blott för detta enda: Styrka
och härdighet för revanchens dag.
Och landet kastade af sig monarkiens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 16:06:32 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lucifer/1894/0061.html
