Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- En social krönika fin de siècle. II. af Pehr Erikson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
legioner sotiga, svarta gestalter strömma fram
ur grufvornas mörka schakter, åter andra
lemnande hacka och spade, städ och
hyfvel, hem och härd för att tåga fram till
och fordra inträde i de gamla parlament,
för att där för sig och efterkommande skapa
ett bättre sakernas tillstånd. Och
parlamenten darrade och hissade
parlamentärflagg . . .
* *
*
Men i de gamle Svears, Göters och
Venders land ? Jo, värkligen: äfven dit hade
kulturlifvets höga vågor stänkt sitt svall.
Äfven där ljuder ett tusenstämmigt rop
af: frihet, rättvisa, bröd! Men ännu bad
man i det landet, ja man bad t. o. m.
ännu knäböjd inför tron och altare.
Men äfven där började de tiggande resa
sig hufvud vid hufvud. Ty man hade
bedt utan återvändo, förtröstande på högre
makter, ja man hade till och med hos
landets styrande och regerande herrar bedt
genom ett särskilt folkparlament. Men från
tronen, altaret och de lagliga svarades:
»Gack bort I uppviglare, vi känna Eder icke.
Vi känna ingen folkets öfverhet, endast guds,
och den är vi . . .!»
Och folkets utskickade gingo och
kungjorde domen för folket. Men då reste
sig detta som en man, utsände nya
sändningabåd, med befallning att ej åtskiljas
förr än de fått säte och stämma i
parlamentet, eller ock en brand tänd - öfver
Svears, Göters och Venders land . . .
*
Men till mitt öra tränger en slö entonig
»sång!»
Och jag såg en högst underlig syn: En
samling svartbröder, den ledes legotrupp,
luktande mögel, dyfvelstreck och
afgrundssoppa. Och ur deras strupar ljuder
»bedjande»: »Min gerning nådigt skåda!» Och
vi skåda: Hin ondes’ och nedersta
helvetets alla svafvelglödande plågors försvar de
togo på entreprenad. Och dömde
mänskligheten att där stekas och vändas i
evigheters evigheter om icke de till sin
själaspis finge fullgod tionde i klingande guld
och i vår tids rökelse och myrrha samt
allenaherravälde öfver själarne. Men någon
kristligt enfaldig bad brödraskapet: Låt
oss afskilja ur vår kyrka otrogne och
hedningar, ty vår salighet hör icke dem till.
Men med öfverväldigande majoritet svarade
prästakopplet: »Nej, släpp ingen djäfvul
öfver bron. Ty vi ha laglig klippningsrätt
öfver både får- och getahjord. Låt oss
icke afsvära en af våra heliga rättigheter.
Nej, med kyrkans helga otukt skola vi i
stället tukta dem. Ve de otrogna för vårt bann,
men välsignat deras guld . . .! Lefve
Concordia Pia, Katekes och alla dithörande
dogmer och plågoris. Vi regera i andens
värld. Ve öfver tidens ondska!» Och
upp stämde skaran, så att det skorrade ut
öfver allt Svea land:
»Min gerning nådigt skåda . . .!»
Det tusenstämmiga svaret blef ett löjets
häjdlösa skratt. Ha ha ha! Ha ha ha!
Ha ha ha!
Och sedan syntes icke spöken mer på
ljusa dagen . . .
* *
*
Men det mörknar. Ovädret sammandrar
sig. Åskan mullrar i fjärran. Europa står
i brand. I ilmarscher bryta Rysslands
horder in öfver Europa. Från de
framstormande frankernas leder ljuder vildt:
»Revanch! Till Berlin att dricka
arffiendens blod!» Och från Österrike och
Italien och småstater rundt omkring
framstorma legion på legion att deltaga i leken,
att slakta och slaktas. England kastas med
in i mördandet. På land och på haf tappas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 16:06:32 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lucifer/1894/0063.html
