Lucifer : Arbetarekalender/Ljusbringaren / 1895 / 21 (1891) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Landsflykt af J-y Brn

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

I Landsflykt.

Af

J—y Brn.

Ingen gaf egentligen akt på eller tog någon närmare notis om den unge
mannen, som alltid träget stod vid sitt arbete i den mekaniska verkstaden.
Tyst och obemärkt kom han, lika tyst och obemärkt gick han. Platsen hade
han fått genom annons för två år sedan. Skött sig väl hade han och visat
ofantlig flit. Höll sig alltid mäst för sig själf och undvek sällskap. Om
händelsen gjorde, att han kommit in i ett sådant eller der många voro
samlade, förblef han alltid tystlåten, och då ingen, lade märke därtill, sökte han
liksom med blicken, om där inte fans utom kamraterna någon, han kände
sedan förr..."

Sparsam till småaktighet mot sig själf, blef Hudolf Antönsson
misstänkt af kamraterna för girighet, en missuppfattning, som dock förändrades till
följd af lians hjälpsamhet mot nödställda likar. En fattig enka behöfde" aldrig
förgäfves bedja om hans hjälp, åt de faderlösa små hade han alltid en slant
och var den förste att bistå en sjuk kamrat. Hvad han försakade för egen
del, kunde man sluta sig till af hans tarfliga klädsel och anspråkslösa logis
samt allt hvad han förnekade sig vid så unga år. Men på så sätt hade han
fått ihop en vacker summa på sin sparbanksbok.

Yänlig mot alla utan undantag, utmärkte han ingen särskildt eller
gjorde sig intim med någon af kamraterna. Alltid sluten, förbehållsam och
försigtig i hvarje ord och handling, lät han aldrig reta sig till att falla ur
sitt jämna lynne. De kitslige kunde derför aldrig komma åt honom,
tröttnade på försöket och slutade med att respektera honom. Men om han någon
gång öppnade sin mun och talade, var hvad han .sade alltid klokt och djupt
öfvervägdt, vittnande om goda och rediga förståridsgåfvor.

Med tiden blef han den skickligaste på verkstaden, och genom sin
exemplariska vandel utmärktes han med särskildt förtroende af bolagsmännen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>