Lucifer : Arbetarekalender/Ljusbringaren / 1895 / 41 (1891) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En kamp om rätten af Hj. Branting

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

En kamp om rätten

Af

HJ. BRANTING.

Sveriges lag kommer att till sitt innehåll vara ofantligt olikà mot nu
den dag, då i densamma är afspeglad rättsuppfattningen hos vår
till samhällelig makt hunna underklass. Men det erkännandet skall
icke förvägras de ännu herrskande, att de i regeln tämligen följdriktigt haft för
ögonen den högsta grad af jämnstäldhet, till hvilken en borgerlig lagstiftning
förmår bringa det: alla medborgares formella likhet inför lagen. Legostadgan
af 1833, som hindrar det stora landt-proletariatets rörelsefrihet, är en kvarlefva
från äldre sociala formationer och skall falla samma stund denna massa själf
på allvar skakar på sin egen tankeslöhets vida starkare fjättrar. Värre står
saken med lösdrifvarelagen af 1885: den är, både i anda och tillämpning,
tydlig, brutal undantagslagstiftning mot de egendomslösa, hvilka det borgerliga
samhället själf skapar. Men så har den också öfver sig denna specifika polisdoft,
Som kommer själfve försvararne på stat att känna sig mindre väl till mods;
den på sin höjd ursäktas som ett nödvändigt ondt, ingen faller på att prisa
den som en klenod i borgerlig lagstiftning. Så har däremot varit fallet med
det vigtiga afsteg från likställighetens grundsats i strafflagen, hvari 1893 års
regering och riksdag saluterade den modärna klasskampens intåg i Sverge. Då
blef lag det hittills i svensk rätt oerhörda, att arbetare i själfva sin egenskap
af arbetare sattes i en undantagsställning. Åtalsrätten mot dem vidgades,
enkom för att kunna i kapitalets intresse smidigt lämpas efter den
strejk-krigföring, som vuxit upp i hägnet af en sed vänj e-skyddad, i teorin oinskränkt
föreningsrätt.

Genom det riksbekanta Lothigius’ska strejkmålet har " Stockholms-polisen gjort
ett första försök att pröfva hur långt den nya undantagslagen räcker att göra
rätten till arbetsinställelse illusorisk för en arbetareorganisation. Dessvärre ha
arbetarne ingen orsak att känna sig säkra, äfven om det förträffliga försvar
de i detta fall haft att tillgå, skulle hjälpa deras rättvisa sak helt till seger.
Allt för många äro redan exemplen på att, i mål mot strejkande arbetare,
svenske domare ha främst i minnet hvad deras klassbröder vänta af dem.
Straffarbetet, ådömdt vid Norbergstrejken för förbrytelsen att »slå ut med
handen inför en strejkbrytare», ger den rätta bakgrunden för åtalsrättens extra
utsträckning mot arbetare i strejk. Det blir dubbelt brottsligt att genom lagstift-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>