Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- En kamp om rätten af Hj. Branting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ningen än mer skärpa en olikställighet, som redan af allmän-sociala skäl förut
i så hög grad gör sig gällande.
Kampen mot denna första trefvare på undantagslagstiftningens marker
får derför aldrig hvila från arbetarepartiets sida. Och att en sådan kamp
midt uppe i ett kapitalistiskt samhälle och i ett rent bourgeoisiparlament dock
kan föras till fullständig seger, det visar exemplet från England. Världens
största strejk-land har också haft sin skyddslag för strejkbrytare, fast det nu
är i det närmaste två decennier sedan den föll för alltid, efter blott fyra
års ömklig tillvaro. Aldrig originella, våra samhällsräddare! leke ens de
små-finurliga tankarna från Skuttungeby kunna föra hemma-svenskt varumärke*
uppfinningen är gammal och länge sedan oduglig befunnen. Låt oss se litet närmare
hur därvid gick till!
* *
*
Från 1799 till 1824 var i England hvarje förening af arbetare i lag
förbjuden som »sammansvärjning», och tusentals offer fingo vandra i fängelse för att de
trots lagen icke ville uppgifva sammanslutningens idé. Den föreningsrätt, som 1824
och 25 genomdrefs, var dock ännu så träng att 1834, under skräcken för det
oerhördt hastigt sig spridande stora owenitiska fackföreningsförbundet, sex
landt-arbetare i Dorchester, fredliga metodister, dömdes — för intet annat än
edsafläggelse till sin »loge»! —- till 7 års straffarbete i en australisk förbrytarekoloni.
Så sköna tider våga inte våra värsta utsugare drömma om längre! Samma
barbariska straff, men också samma enhälliga och verksamma sympati från den
förtryckta arbetareklassens sida, kom 4 år senare fem bomulls-spinnare, kraftfulla
strejkledare i Glasgow, till del *
Martyrerna för uppåtgående klasser. lida dock icke förgäfves. De stora
half-socialistiska folkrörelserna i 1830-talets England tycktes sluta med arbetarnes
fullständiga nederlag och deras organisationers sprängning genom tvungna utträden,
såsom vilkor för att åter få arbete efter en strejk. Men när fackföreningsrörelsen
1851 tar en ny ansats med det stora Järnarbetarefackförbundets bildande, äro de
engelske arbetarne redan stålsatta mot sådana, häri landet ännu strafflöst
föröfvade attentat mot deras medborgerliga rätt — mins Syndbybergs hattfabrik! En stor
lock-out i järnindustrien 1852 slöt med fabrikanternas seger, och de återvändande
arbetarne måste som vanligt underteckna löfte om utträde ur fackföreningen —
men de respekterade nu icke mera en på så lumpet sätt afpressad förbindelse, och
däri handlade de absolut riktigt. Följden blef att fackföreningen, som arbetsgifvarne
sökt spränga, stod orubbad och hastigt växte; det vapnet mot dem dugde icke mera.
Något senare finna vi Englands arbetare med framgång reformera sin
gamla »lag om husbönder och tjänare», hvars bestämmelser om strängt straff
* För dessa och följande sakuppgifter hänvisas som hufvudkälla till det
nyutkomna, i sitt slag monumentala arbetet: The History of Trade Unionism, by
Sidney and Beatrice Webb.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 16:06:41 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lucifer/1895/0050.html
