Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvad är kristlig socialism? af A. F. Åkerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lifsgärning, död och uppståndelse återlösa menniskan — hvarje mensklig
individ — från synden och återföra henne till Güd. Ingen religion har satt
menniskans värde högre. Den, som uppfattar sitt mennisko värde så, aktar
dess bevarande högre än ali verldens skatter. Hvartill gagnar det menniskan,
om hon förvärfvade hela verlden och toge dock skada till sin själ». (Matth.
16: 26).’ Och han använder samma måttstock i fråga om sina’medmenniskor^
hvarför han aldrig kan bruka dem såsom medel för sina egna intressen.
Kristendomens uppskattning af individens värde framträder tydligt och klart i
liknelsen om mannen med de etthundrade fåren, hvilken, då ett af dessa kommit
bort, lemnade de nittionio på bergen och gick att söka det borttappade, och i
tillämpningen: »Så är ock icke eder himmelske Faders vilja, att en enda af
dessa små skall borttappas». (Matth. 12: 22—14). Tillämpa vi detta på
samhällets pligt mot dè vanlottade, de nödstälda, de arbetslösa, de ekonomiskt
eller moraliskt förkomna, så skola vi finna, att i kristendomen dödsdomen är
fälld öfver ett samhällsskick, som är bygdt pä den hänsynslösa konkurrensen, på
en kamp för iillvaron, i hvilken de -bäst utrustade eller med lyckans förmåner
mest gynade afgå med segern och. de öfriga trampas ned i smutsen, och der
ett fåtals högre odling är köpt till priset af förknappade lifsvilkor och en
förkrympt mensklig odling för flertalet.
»Gören bättring, ty himmelriket är nära!» (Matth. 4: 17), så lydde
den första kristendomsuppenbarelsen. Idéen om himmelriket eller Guds rike
på-jorden är i praktiskt hänseende kristendomens kärna. Häri ligger
nödvändigtvis begreppet om mensklighetens solidaritet med afseende på de materiella så
väl som de andliga intressena. I en Jesu lärjunges intresse ligger det lika så
mycket, att hans medmenniskor komma till en sinnesändring, hvilken gör dem
till goda, kärleksfulla, rättfärdiga menniskor, som att han sjelf befinner sig i
ett sådant tillstånd; ty derförutan uppstår icke det helgade samfundslif, som
betecknas med uttrycket Guds rike. Men omöjligt är det, att menniskorna
kunna med förenade krafter arbeta på att andligen höja sig, om de på samma
gång motarbeta och försöka äta ut hvarandra i fråga om tillfredsställandet af de
materiella behofven, eller om några lefva i öfverflöd och lyx, medan andra
lida brist på det nödvändigaste. Menniskornas gemensamma och inbördes
ansvarighet med afseende på så väl de materiella som de andliga intressena hör
sålunda med nödvändighet till idén om gudsriket i kristlig mening, och dermed
är kristendomens ställning till den sociala frågan en gång för alla gifven.
Också finna vi, att de förste kristne bokstafligt tillämpade Jesu ord
till den rike ynglingen, som frågade om lifvets väg: »Gå bort och sälj det du
har och gif åt de fattiga!» bildade ett kommunistiskt samhälle. »Och alla de
troende voro tillsammans och hade àllf gemensamt, och sina egodelar och sitt
gods sålde de och delade med sig deraf åt alla, efter hvars och ens behof».
(Apostlagern. 2: 44, 45). »Men i hela hopen af dem, som trodde, var ett
hjerta och en själ, och icke en enda sade något vara sitt af det han egde,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
