Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvad är kristlig socialism? af A. F. Åkerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och lifegenskapen; att nationalförmögenhetens närvarande fördelning är lika farlig
för de besittande, som för de icke besittande, och att den grundsatsen måste
göras gällande, att hvarje upptäckt, som berör menniskors välfärd, är
menniskoslägtets egendom,. icke uppfinnarens eller dens, som med sitt kapital varit i
tillfälle att köpa eller tillgodogöra sig densamma.
En framstående engelsk publicist, tillhörande »The Christian social
union», mr A. E. Fletcher, gifver af de första orden i Jesu bergspredikan:
»Saliga äro de i anden fattiga, ty dem tillhörer himmelriket», följande
tolkning*): »Saliga äro de , som i anden äro med de fattiga, som icke vilja blifva
rika genom de fattigas utplundrande, som, om de, äro rika, vilja egna sin
rikedom åt förbättrandet af folkmassornas ställning. Salige äro- de, hvilkas
sympatier äro med de fattiga, ty deras är himmelriket, ej blott himmelriket
bortom grafven, utan här i denna verld, himmelriket på jorden, framtidens
på-nyttfödda samhälle. Så tolkade, säger han, äro dessa ord nyckeln till
kristendomens etiska och ekonomiska system. Med ord af lågande harm
brännmärker han de biskopars handlingssätt, hvilka i öfverhuset med sitt vötum
nyligen. bidrogo till omintetgörande af de af underhuset antagna, i ordets bästa
mening demokratiska lagarne om arbetsgifvarnes skyldigheter gent emot sina
arbetare och om sockenråden. Han frågar, huru man med bergspredikans ord
kan förlika erkebiskopens och några af hans kollegers råd till presterskapet»
att icke inblanda sig i arbetarefrågan.
Det var under den stora kol-lockouten 1893. Å ena sidan en half
million män och kvinnor redo att trotsa hunger och död för en idé, en
princip, å andra sidan en ring af kapitalister, som för att bespara sig en förlust
eller öka sin vinst vilja förnedra arbetaren genom att försämra hans
lifsvilkor. Ställer sig kyrkan utanför sådana kriser, då borde hon, säger mr
Fletcher, utplåna ur sin ritual bönen »Fader vår», der det bedes, att jorden
skall blifva likadan som himlen, och att hvaxje jordens invånare skall få sitt
dagliga" bröd. Arbetaren bör ha en lön, som han kan lefva på. Huru skall
detta alltid kunna ske? Svaret ha vi i Jesu liknelse om vingårdsarbetàrne,
der de sistkomne få lika mycket som de, hvilka arbetat hela dagen. Samhället
får icke vara så inrättadt, att en del menniskor måste lida brist derför att de
icke kunnat erhålla tillräckligt arbete.
Vidare anmärker mr Fletcher, att större delen af Englands jord är i
ett fåtal aristokratiska familjers händer, och att denna sakernas ordning, som
ursprungligen kommit till stånd genom våld och inkräktning, utestänger
millioner menniskor från arbete och bröd. Men Englands folk, fortfar han, skall
icke för alltid underkasta sig detta system. Sannolikt redan före detta år-
*) I sin uppsats om »Kristlig etik och praktisk politik» (Christian ethics and
practical politics), publicerad i en under under titeln » Vox clamantium» (de
ropandes röst) utgifven samling af uppsatser och föredrag af prester och lekmän
tillhörande den kristligt sociala riktningen. (London 1894.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
