Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvad är kristlig socialism? af A. F. Åkerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En djup medkänsla med de engelska arbetarnes tryckta ställning på den tiden
dref dem att taga initiativet till en agitation mot det rådande, på hänsynslös
konkurrens grundade ekonomiska systemet och for det kooperativa systemet,
hvarvid de betonade, att socialismen, rätt fattad, endast är kristendom,
tillämpad på samhällsfrågorna. I norra England gick deras verksamhet hand i hand
med den redan förut började kooperativa föreningsrörelsen i Rochdale.
Under de senaste åren har den kristna socialismen i England fått en
vida större utsträckning och till en del uppstält vida längre gående yrkanden
än i början. En »kristen social förening» (Christian social union) har bildat
sig, till hvilken en mängd prester såväl inom engelska episkopalkyrkan som
inom andra kyrkosamfund slutit sig.
Den egentlige ledaren tör denna * förening, en af Englands mest
framstående frisinnade teologer, d:r Westcott, biskop i Durham, betonade i ett
föredrag på kyrkokongressen i Hull 1890*), att socialismen i grunden icke är
blott en ekonomisk teori, utan en lifsåskådning, hvilken bäst kännetecknas
genom sin motsats till individualismen. »Socialismen och individualismen», säger
han, »motsvara tvänne motsatta uppfattningar af menskligheten. Individualismen
betraktar menskligheten såsom bestående af isolerade eller kämpande atomer.
Socialismen betraktar henne såsom ett organiskt helt, en lifsenhet bildad
genom samverkan af ömsesidigt af hvarandra beroende lemmar. Häraf
följer, att socialismen skiljer sig från individualismen både till sin
metod och till sitt syfte. Socialismens metod är samverkan (kooperation),
individualismens metod är täflan (konkurrens), Den förra betraktar menniskan
såsom samverkande med andra menniskor för ett gemensamt mål; den senare
betraktar menniskan såsom motarbetande andra menniskor för ernåendet
af enskild vinst. Socialismens syfte är fullgörandet^ af en tjenst eller nytta;
individualismens syfte är ernåendet af någon personlig fördel, rikedom, embete
eller rykte. Socialismen sträfvar till en sådan organisation af lifvet, som
tillförsäkrar en hvar den fullständigaste utveckling af hans förmögenheter».
Genom det sist anförda är antydt, att den sanna socialismen är — i en
högre mening — mera individualistisk än individualismen sjelf. Den unnar hvarje
menniska en mensklig existens, då deremot just den närvarande
individualistiska samhällsordningen uppoffrar individernas fria utveckling för förmenta
kulturintressen och låter de ogynsammast ställda gå under. Endast genom
broderskapsidéns förverkligande i samhället betryggas allas frihet. Sann
socialism och sann individualism sammanfalla derför.
Westcott betonar vidare, att lönarbetet, ehuru det synes ha varit ett
oundvikligt stadium i samhällsutvecklingen, lika så litet är egnadt att på ett
definitivt och tillfredsställande sätt representera förhållandet mellan menniska
och menniska vid frambringandet af värde som i föregående tider slafveriet
*) Publiceradt i hans bok The incarnation and common life. London 1893.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
