Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gjordano Bruno med illustration
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bålet, måste fly äfven derifrån. Osäker,; misstänkt, hatad och förföljd irrade
han nu omkring från ort till ort, såsom om han varit en brottsling. Men hans
brott bestod endast deri, att han tänkte klarare och kände djupare än andra.
Än är han i Gi-enova, än i Turin, Venedig, Padua, Milano, sökande sin utkomst
med att gifva ynglingar lektioner i vanliga skolämnen. För att undgå
inkvisitionen^ måste han till slut lemna Italien och begaf sig till Geneve, der han
tog tjenst på ett tryckeri som korrekturläsare. Här lofvade man honom lysande
lefnadsvilkor, om han blott ville bli en rättrogen kristen, men han föredrog att,
smädad och hånad, ärligt söka och förkunna sanningen framför att köpa välstånd
med bekännelsen af hvad han ej gillade.
Snart måste han äfven lämna Geneve och begaf sig till Frankrike,
der han först en tid uppehöll sig i Lyon, sedan i Toulouse och Paris, der hans
vetenskapliga begåfning uppmärksammades, och gaf honom till och med konung
Henrik Hirs ynnest. Efter tre års vistelse i Paris, den lyckligaste tiden i
hans lif, for han till England, men gjorde sig snart omöjlig der, efter att vid
en akademisk disputation i Oxford hafva grundligt vederlagt lärosätets ärevördiga
professorer.
Nu söker han en fristad i Tyskland och uppehåller sig i Wittenberg,
Prag, Helmstädt, Frankfurt, sökande ett torftigt bröd genom offentliga och
enskilda föreläsningar, tills han trött på detta oroliga äfventyrliga kringflackande
lif, år 1591 efter 15 års bortovaro återvänder till Italien, der han af sin
lärjunge och vän Mosenigo öfverlämnas .i inkvisitionens händer. 8 år fick han
här tillbringa i ett fängelse i Rom, tills han efter en mängd förhör och
ran-sakningar, under hvilka han stundom visade svaghet och vankelmod, såsom en
kättare och obotfärdig syndare den 8 febr. 1600 dömdes att brännas å bål.
På morgonen den 17 febr. år 1600 inträdde kristendomens
repräsën-tanter i hans cell, iklädde honom en kättarkåpa, en mantel med figurer af
eldslågor och djeflar och ledde ut honom till »Blomstertorget», der han utan bäfvan
besteg bålet: Det sista han gjorde var att uppmana en lärjunge, som följde
honom den sista färden, att modigt. följa sanningen och kämpa mot fördomarnes
mörker i denna verld.
Och så tändes bålet, och hans strid för ljuset, friheten och slägtets
lycka var slut. * •
Den 9 juni 1889 restes der på samma ställe i Eom under stora
högtidligheter och i närvaro af representanter från en mängd universitet, samfund
och föreningar L hela verlden hans minnesstod af brons, af hvilken Lucifer nu
ger en bild.
Bruno var förvisso en af de ädlaste andar som funnits, en af
sanningens och vetenskapens störste martyrer och hans namn och lifsgerning skola
aldrig glömmas i mensklighetens kulturhistoria.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
