Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Göteborgskongressens deltagare, några ord till porträttgruppen af Marat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till kongressporträttet.
Både Lucifer, Ljusbringaren, och Jul-Facklan vilja ha text af mig till
kongressporträttet!
Det är taget på gården till Göteborgs arbetareförenings Hus, dit jag kom,
såsom uppsynen visar, tämligen slö och ut vakad, men i alla fall med den
långa storstrejksresolutionen’ i hand. För resten hade vi alla den bländande
vårsolen i ansigtet, och den brände -så skarpt, att sjelfva Hjälmar Branting, den
exemplariske, och F. W. Thorsson, den helnyktre, se ut ungefär som jag4
hvilken alltid håller ut till sista man på de nachspiel, som bruka åtfölja
kongressförhandlingar.
Hade vi lefvat i ett socialistiskt samhälle, skulle antagligen de här
gossarne varit numrerade pä kortet. Nu vet jag inte hur jag skäll bära mig
åt för att peka ut dem för läsarne. Det är väl icke heller meningen, att jag
skall räkna upp dem allesamman, hvilket dessutom jag, skam till sägandes; icke
är. i stånd till.. Jag kan endast skära ut några mera bekanta ansigten.
Till utgångspunkt väljer jag min vän från partiets slyngelår, den energiske
gå-påaren, K. M. Ziesnitz, som sitter midt på andra raden, förtjust öfver att
nyss ha genomdrifvit sin plan att skapa en veckotidning för partiet. Han och
jag har skurit ihop mer än en gång, men i grund och botten håller jag ändå
af honom för hans outtröttlighet och ordningssinne. Han är litet bister och
utmanande i synen, men utan tvifvel en särdeles lämplig partisekreterare.
Det förbittrade ansigtet till vänster om honom tillhör C. V. Carleson,
redaktören för Soc.-D., hvars pappa en gång, då vi stodo i blomman af vår
gröna ungdom, uppdrog åt mig, som då var en glad Upsalastudent, att taga
vård om ynglingen. Men antagligen var det inte denna vård som gjorde honom
till en principtrogen socialdemokrat och talangfull skriftställare, utan som sådan
uppträdde han plötsligt till min förvåning af sig sjelf. Han har en viss svaghet
att gå oklippt och orakad genom verlden, men på porträttet är hàn
maskin-klippt, hvartill han lockades af några elaka partivänner. Man kan derför om
honom säga som skalden om Kullneff: »Så skäggig han kom dit, kom gubben
rakad från vår fest». Han är väl nu en 30 års karl och skrifver flera
» Potpourrier» än jag »Brandsyner». ’
Längst till venster står i raden derofvan min namne O. Danielsson,
en mörkhyad, senig och trofast dalkarl,. den andra i ordningen från honom är
järnarbetaren Grönqyist från Stockholm, påpasslig, öfvad debattör och nitisk
fackföreningsmedlem, bredvid honom V. Andrén, en af de mina, kongressens
tjockaste och respektablaste karl, i det fallet rival till grannen på högra sidan,
F. Sterky, hvars ordförandefysionomi solen tyckes belysa särskildt skarpt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 16:06:41 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lucifer/1895/0084.html
