Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Göteborgskongressens deltagare, några ord till porträttgruppen af Marat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Branting, Thorsson och undertecknad känna läsaren igen förut, men
till höger bakom mig står ett par för de uppsvenske partivännerna okända,
snickaren Persson från Helsingborg, en af partiets förnämsta stöttepinnar där,
och handskmakaren J. F. Carlsson, södra distriktets kassör och medlem af
flera styrelser i Malmö, en af våra säkraste karlar. Intill honom ha vi
likaledes en Malmöbo, målaren Ekberg, förtroendeman för sitt fackföreningsförbund
och nedanför honom en annan förtroendeman, cigarrarbetaren P. Larsson.
Flygelmannen med käppen i hand och den tvärsäkra minen är Axel
Weudel, f. - d. Kalmariten, nu mera Malmöbo, bakom honom syns halfva
ansigtet af ordföranden i tidningen Arbetets styrelse, Joh. Björkman, som
nyss afsetat fyra månaders fängelse för en kollission med tryckfrihetsförordningen,
och bakom honom åter gjutaren Elof Svensson, fördelaktigt känd och värderad
af alla stockholmare. Han har vid sin sida muraren Fritz Larsson från
Göteborg.
Nu börja vi från venster igen med målaren Magnus Malmström från
Malmö. Han är lätt igenkänlig på sin lugg, sin skinnmössa och sin bistra
uppsyn — en särdeles duglig man, som roar sig med att bygga Folkets hus,
importera stenkol en gros och emellanåt göra litet af hvarje. I midten af
samma rad märkas fyra andra kända namn: järnarb. P. O. Bäckström från
Stockholm, den femte åt höger från Malmström, snickaren Torngren från Lund,
redaktör Lindblad i »Ny Tid» och skomakaren Ekberg från Landskrona.
Af de öfriga där uppe kan jag ej minnas namnen på mer än skåningarne,
och då bjuder höfligheten att icke uppräkna några fler. Jo, den andra i ordningen
längst upp till venster bör särskildt presenteras. Det är K. G. Gabrielsson,
»Folkbladets redaktör, som redan hunnit göra sig ett aktadt namn inom partiet.
Låt mig slutligen icke glömma C. U. Heurlin, hvars porträtt är kändt
från titelbladet på »Socialismens katekes», samt skräddaren Andreasson och
järnarbetaren Eriksson, hvilka slagit sig ned på den asfaltsbelagda gården,
båda två ytterst sympatiska och intelligenta arbetare. Och »last but not least»
den yttersta till höger af de sittande, herr Magnusson, som gjort porträttet.
De jag nu glömt få ursäkta mig, ty manuskriptet har redan svällt ut
för mycket.
God jul, partivänner!
Marat.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
